I sin avhandling, ”Könsmakt eller hetsjakt?”, behandlar Gabriella Nilsson olika föreställningar om mäns våld mot kvinnor i Sverige under perioden 1975-2000. Hon beskriver hur offentliga utredningar tillsatts och rivits upp, hur riktlinjer för myndigheter och professionella dragits upp och hur lagstiftningen förändrats som ett resultat av könspolitiska krav.
Som exempel nämner hon att utredarna i kvinnofridsutredningen inte på något sätt fick vara uttalade feminister eller på annat sätt kontroversiella. Man trodde då att det skulle bli enklare att få igenom förslagen i riksdagen.
– Förespråkare för ett könspolitisk perspektiv tvekar av rädsla för att ge sig in i debatten. En rädsla för att bli betraktade som argsinta feminister och förlora trovärdighet, förklarar Gabriella Nilsson.
Frågan om hur mäns våld mot kvinnor ska definieras och förklaras har varit omstridd sedan motten av 70-talet.
I avhandlingen studerar hon hur olika aktörer såsom advokater, riksdagsledamöter, feminister, psykiatrer, forskare, och journalister, skrivit om incest, våldtäkt och kvinnomisshandel. Utifrån detta konstaterar hon att vetenskapliga rön har varit viktiga för samtliga aktörer i syfte att lägga tyngd bakom deras argument.
– Trots att våldet mot kvinnor idag är mera synliggjort, så är vissa tolkningar fortfarande att anse som tabu. I min forskning har kampen om tolkningsföreträde mellan de olika perspektiven blivit tydlig, säger Gabriella Nilsson.
Bara för att en förändring av synen på mäns våld mot kvinnor kommer till stånd innebär inte detta att den nödvändigtvis är bestående.
– Något så enkelt som en TV-dokumentär kan leda till ett bakslag för den könspolitiska synen på våld där kritikerna ropar på sänkta bidrag till kvinnojourer och hävdar att det är jättevanligt att oskyldiga män döms för våldtäkt, trots att få anmälningar leder till fällande domar, säger Gabriella Nilsson.
Anledningen till att mäns våld mot kvinnor är en så svår och problematisk fråga att hantera för samhället menar hon vara att det görs till en konflikt mellan kvinnor och män och mellan kvinnors och mäns rättigheter.
– När den könspolitiska utmaningen försökte få till stånd en stärkt sexuell integritet för kvinnor så väckte detta ett motstånd som ville stärka mäns rätt till sexuell frihet och samma sak var det när man försökte få till stånd rätt till ökad trygghet i hemmet för kvinnor vilket då väckte ett motstånd som ville stärka privatlivets och hemmets helgd för män, förklarar Gabriella Nilsson.
Nilsson konstaterar att de som kämpat för kvinno- och offervänliga reformer tvingats kämpa emot tre objektiva storheter – den sexuella friheten, privatlivets helgd och rättssäkerheten. Det är lätt att glömma bort att dessa rättigheter går ut över de motsvarande rättigheterna för offren – sexuell integritet, trygghet i hemmet och rättsskydd, menar hon.
Text: Åsa Persson
asa.persson@blendow.se
