De två poliserna kallades en kväll i början av 2013 till en adress i Helsingborg på grund av ett bråk. Den man som hade ringt polisen uppgav att en 16-årig pojke i en grannlägenhet hade haft en fest med hög musik när hans föräldrar inte varit hemma. Mannen uppgav att han hade ringt på hos grannen och hamnat i dispyt med 16-åringen.
Poliserna kunde konstatera att festen var slut. De medlade mellan mannen och 16-åringen som också tog varandra i hand. Poliserna lämnade därefter fastigheten och tog inte upp någon anmälan om brott eftersom ingen av parterna hade velat det.
16-åringens pappa polisanmälde senare mannen för misshandel eftersom han skulle ha skallat pojken i samband med att ha konfronterat honom om musiken. Redan i samband med att poliserna kom till platsen hade 16-åringen dessutom berättat för poliserna att han utsatts för våld av mannen.
Poliserna åtalades vid Helsingborgs tingsrätt. Åklagaren ansåg att de hade gjort sig skyldiga till tjänstefel genom att inte ta upp anmälan om misshandel eller rapportera det misstänkta brottet i sin händelserapport där det endast angavs att medling hade ägt rum.
Poliserna dömdes i tingsrätten till dagsböter för tjänstefel. Tingsrätten ansåg att poliserna hade fått information från flera håll om att 16-åringen hade blivit skallad och därmed blivit utsatt för misshandel. Eftersom misshandel faller undan allmänt åtal hade poliserna haft en rapporteringsskyldighet om det misstänkta brottet, enligt tingsrätten.
Eftersom vare sig anmälan eller rapport upprättats hade de underlåtit att uföra en central del av polisarbetet – dessutom när det gällde ett förhållandevis allvarligt brott. De hade därför gjort sig skyldiga till tjänstefel av normalgraden ansåg tingsrätten.
Hovrätten över Skåne och Blekinge delar tingsrättens uppfattning att poliserna – oavsett om 16-åringen hade velat anmäla eller inte – har varit skyldiga att rapportera den påstådda misshandeln. Den information som har lämnats i händelserapporten har också varit alltför för knapphändig.
Hovrätten skriver:
”Att de båda polisassistenterna fått veta att Y (16-åringen) gjorde gällande att han skallats eller slagits av X (grannen) borde ha föranlett dem att dra slutsatsen att misshandel kunde ha utövats. Eftersom misshandel är ett brott som faller under allmänt åtal, har det ålegat dem att självmant upprätta en brottsanmälan eller på annat sätt lämna rapport till sin förman. Detta förhållande påverkas inte av att de kan ha uppfattat saken så att Y inte önskade anmäla det inträffade. En målsägande disponerar sålunda inte över frågan om ett brott, som faller under allmänt åtal, ska leda till att en förundersökning inleds. Det har inte heller ankommit på de båda poliserna att pröva allvaret i det inträffade.”
Hovrätten betonar samtidigt att en polisanmälan ändå kom till stånd och att mannen friades i både tingsrätt och hovrätt. Om han hade fällts är det möjligt att gärningen hade rubricerats som ringa misshandel och det misstänkta brottet kan därför inte anses ha varit av allvarligare slag.
Hovrätten skriver dessutom:
”P1 och P2 (de båda poliserna) hade tjänstgjort som polisassistenter under en mycket begränsad tid, P1 i två månader och P2 i nio månader. De kan knappast karaktäriseras som erfarna poliser. Vid tillfället hade de kallats till platsen, inte av den som skulle ha varit brottsoffer utan av den som sedermera åtalades. De har uppenbarligen varit besjälade av en ambition att försöka få de inblandade att försonas och lägga det inträffade bakom sig.”
Tjänstefelet har heller inte lett till någon skada och får sammantaget bedömas som ringa.
Ringa tjänstefel är inte straffbart och poliserna frias därför av hovrätten.
Foto: Maja Suslin/TT
