Det brottsförebyggande arbetet tar cirka en tredjedel av polisens totala resurser i anspråk. Enligt en förstudie till utredningen finns det indikationer på att polisen inte genomför det brottsförebyggande arbetet som planerat.
Förstudien indikerar att det finns samarbetsbrister i arbetet samt att polisen inte arbetar på ett kunskapsorienterat sätt. Helena Norman är projektledare på Riksrevisionen.
– Vi har i förstudien iakttagit att arbetet inte sker enligt plan och att de mål som uppsatts inte nåtts, säger Helena.
– Förklaringar till det här kommer vi att undersöka i granskningen. Vi kommer att titta på om det handlar om brister i dokumentation, arbetssätt eller om det finns kultur och kompetens som försvårar arbetet, t.ex. att man har olika syn på hur arbetet bör bedrivas och av vilken vikt arbetet har.
Projektet går ut på att dels se över polisens förutsättningar att arbeta med brottsförebyggande frågor, och dels på att granska hur arbetet planeras och inriktas samt hur det genomförs i praktiken. Helena menar dock att hon inte kan uttala sig om enskilda polisers arbete.
– Utredningen är en viktig del av det rättsprogram vi driver sedan två år tillbaka på Riksrevisionen. Riksdag och regering har under en längre tid poängterat vikten av att arbeta brottsförebyggande, men det arbetet har inte uppmärksammats tillräckligt i utredningar eller dylikt innan denna granskning drog igång.
Vad ska resultatet av projektet användas till?
– Vi kommer att rapportera våra iakttagelser. Rapporten kommer inte att innebära någon handlingsplan utan mer innehålla breda och övergripande rekommendationer. Men målet är givetvis att förbättra arbetet, att vår utredning ska ge effekt, säger Helena.
Vad är det för typ av brott som man främst motarbetar i förebyggande syfte i Sverige?
–Det kan jag inte svara på i nuläget. En del av arbetet blir att se över vilka insatser som prioriteras och om prioriteringarna följs.
Frida Bogenkrans
frida.bogenkrans@dagensjuridik.se
