”Polisen har inte vänt på alla stenar i fallet med Anna Spång-Lyng – vill bara rädda sitt eget anseende”
DEBATT – av Anton Strand, Advokat och målsägandebiträde för de anhöriga, Harri Keränen, Jur. kand. och biträdande jurist i ärendet och Sonny Björk, Kriminaltekniker
Har polisen verkligen gjort det bättre denna gång? Den frågan ställer sig de jurister och den kriminaltekniker som arbetat för att Anna Spång-Lyng’s död ska utredas på nytt och ge familjen svar på vad som hänt. Debattartikeln har tidigare publicerats i Expressen.
Sedan Anna Spång-Lyng hittades död i oktober 2016 har dödsfallet utretts i omgångar med misstankar om såväl mord som vållande till annans död, till dess utredningen lades ned. I oktober 2017 återupptogs dock förundersökningen sedan TV-programmet ”Veckans brott” riktat skarp kritik mot en alltigenom undermålig utredning.
Den inledande hanteringen av utredningen av Annas död kan inte beskrivas som annat än ett haveri för rättsstaten. Polisens begränsade åtgärder skvallrade om en brist på intresse. Utredningsledaren drog förhastade slutsatser på ett otillräckligt materiel och teknisk bevisning förstördes, en försumlighet som för alltid försämrar möjligheterna att utreda fallet.
Med den nya utredningen, efter kritiken i TV, skulle det äntligen bli en korrekt handläggning. Polisen skulle hålla de förhör som behövdes och de anhöriga skulle efteråt kunna vila i att i alla fall ”allt som kunde göras var gjort”. Annas föräldrar kände en försiktig optimism kring att få frid.
Sedan utredningen nu återigen lagts ned måste vi tyvärr konstatera att polisen på nytt lagt ned utan att vända på alla stenar. Det har hållits nya förhör, men enklast möjliga väg har valts kring tveksamma obduktionsresultat och det har inte ens skrapats på ytan ifråga om motivbild eller vissa tekniska analyser. Har polisen utrett för att få lugn i ett kritiserat ärende eller har det verkligen funnits en avsikt att gå till botten med detta? Om polisen var beredd att löpa linan ut tycker vi det är märkligt att så inte skett, utan att många frågetecken kvarstår.
Som de närmast anhöriga till Anna har våra klienter att förvänta sig att svensk polis, vid en återupptagen förundersökning efter ett tidigare utredningshaveri;
– Tillser att en obduktionsrapport som kritiserats och i delar påvisats felaktig, får en second opinion av en ny rättsläkare – inte som nu skett, att uppdra samma rättsläkare att granska sina egna analyser.
– Tillser att samtliga personer som har ytterligare information om Annas död förhörs, så att inte betydelsefull fakta går förlorad. Så har inte skett, flera personer som har information att lämna är inte hörda.
– Tillser att gå till botten med den hotbild som varit riktad mot Anna under hennes sista tid. Ett flertal förhör återstår innan denna del kan anses uttömd och personer som påstås tidigare ha begått brott mot Anna är inte hörda.
– Går till botten med raderade samtal i Annas telefonlista från tele-operatören samt raderade delar av Annas sociala media. Dessa delar kvarstår outredda.
Vi har nyligen givit in en begäran om överprövning av beslutet att lägga ned utredningen och hoppas att åklagaren ska göra en annan bedömning. Målsättningen är att Annas familj ska få frid genom svar på de obesvarade frågor som återstår. Svensk polis ska utreda misstänkta brott förutsättningslöst, inte vidta åtgärder för att rädda eget anseende – och i lagom omfattning – för att undvika kritik från media. Det är direkt stötande att människor som förlorat en nära anhörig ska behöva kämpa för deras rätt till att polisen fullgör dess skyldigheter. Det finns uppenbart mer att göra i detta fall, varför läggs det då ned så snart det anses finnas en möjlighet? Handlar det om brist på nyfikenhet? Handlar det om brist på resurser i tider av många mordutredningar eller är detta en genomgående problematik kopplad till kulturen inom svensk polis?
Det är inte vi som sitter inne med svaren men vi kan konstatera att polisen valt att inte löpa linan ut och vända på alla stenar. I alla fall inte ännu.
