Ett exempel är BUP i Jönköping som samarbetar med gränspolisen. Ett uppmärksammat fall är en 15-årig pojke från Afghanistan som hämtades av polisen på kliniken och sattes på ett plan till Italien.
– Jag vaknade av att det stod fyra poliser vid min säng, två på varje sida. De lyfte upp mig och bar ut mig till en väntande ambulans, säger han till Sveriges Radio.
Pojken hade varit tvångsintagen i tre veckor. I Rom fick han sedan under en månad leva på gatan och sova på härbärgen eller i parker. Nu är han tillbaka i Sverige igen och söker asyl.
Polisen i Jönköping ser dock inga problem med hämtningen.
– Vi höll en dialog med sjukvården och hade läkarna inte bedömt att det var möjligt så hade vi ju inte genomfört det, säger Peter Åberg, chef för gränspolissektionen, till Sveriges Radio.
Marit Gustavsson, överläkare och verksamhetschef på BUP i Jönköping, vill inte kommentera 15-åringens fall.
– Jag kan inte kommentera det enskilda ärendet. Jag kan bara säga att övergången mellan sjukvård och myndighet ska föregås av en lämplighetsprövning.
På frågan från Sveriges Radios reporter om det är lämpligt att polisen går in på en BUP så svarar hon:
– Jag tycker att det är lämpligt att vi gör kloka och individuella prövningar för varje enskilt ärende och varje enskild situation.
Hon tillägger dock att det är ett svårt beslut att fatta.
Men det görs olika bedömningar på olika kliniker i Sverige. På till exempel BUP i Malmö vägrar man att samarbeta och tillåter därför inte att polisen går in på avdelningen och hämtar ungdomar.
Överläkare Lars Joelsson – som är chef för BUP i Strömstad – går på samma linje och han beklagar att det inte finns några nationella riktlinjer.
– Jag har svårt att se att det skulle vara polisen skulle komma in och hämta någon. Jag tror att vi måste ta upp diskussionen, så att vi får ett gemensamt förhållningssätt, säger han till Sveriges Radio.
Foto: Björn Larsson-Ask/Scanpix
