Polisen beslutade efter anmälningar från en granne att en kvinnas hundar skulle hållas bundna, instängda eller inhägnade på ett sådant sätt att de inte orsakade skada eller olägenhet för andra personer.
”Hetsade längs staket”
Grannen hade sagt att hundarna ”hetsade” längs stängslet kring kvinnans tomt när grannen gick förbi med sin häst.
Grannen hade också sagt att hundarna vid flera tillfällen hade tagit sig ut genom stängslet och sprungit in på grannens tomt där de hade attackerat både grannens hund och hästar.
Kvinnan överklagade beslutet eftersom hon ansåg att anmälningarna var osanna och grundade sig på en konflikt mellan henne och grannen.
Kvinnans uppfattning sammanfattas i förvaltningsrättens dom:
”De har bra tillsyn över sina hundar. De har nät runt hela gården, som hundarna inte kan smita ut ifrån. De har även en hundgård inom detta område. Deras hundar är inte någon säkerhetsrisk. Ingen av deras hundar har någonsin attackerat grannens hästar. Hundarna orsakar inte några olägenheter för andra.”
E-post från grannen
Förvaltningsrätten i Umeå konstaterade att föreläggandet som polisen meddelat var ”mycket allmänt hållet”. Domstolen skrev i sina domskäl:
”Det är därför tveksamt om det kan fylla någon funktion, utöver en erinran om de skyldigheter X (hundägaren) har enligt lagstiftningen. Därtill kommer att utredningen i målet endast består av ett stort antal e-postmeddelanden från X granne, där det görs gällande att hundarna har orsakat olägenheter på olika sätt.”
Förvaltningsrätten fortsatte:
”X har invänt att påståendena är oriktiga och att anmälningarna beror på osämja med grannen. Polismyndigheten synes inte ha gjort några försök att utreda hur det verkligen förhåller sig med X påståenden. I stället tycks polismyndigheten, såvitt framgår av utredningen, ha tagit grannens uppgifter för goda och lagt dessa till grund för bedömningen.”
Ingen riktig utredning
Förvaltningsrätten slog fast att utredningen i målet endast bestod av ett stort antal mejl från kvinnans granne där det görs gällande att hundarna orsakat olägenheter på olika sätt.
Förvaltningsrätten konstaterade att ett föreläggande enligt tillsynslagen, även utan vite, är en ingripande åtgärd. Det är enligt domstolen inte godtagbart att ett sådant föreläggande meddelas bara på grund av uppgifter från en anmälare utan att polisen gör några försök att kontrollera hur det verkligen förhåller sig med hundhållningen.
Förvaltningsrätten bedömde därför att utredningen i målet inte gav tillräckligt stöd för att polisen haft fog för föreläggandet.
Förvaltningsrättens dom har vunnit laga kraft och överklagades inte.
Foto: Frank Augstein/TT
