Efter att kvinnan stoppats i en poliskontroll fattade polisen misstanke om att hon var narkotikapåverkad. Hon fick därför följa med polisen för att lämna urin- och blodprov.
I samband med provtagningarna berättade dock kvinnan att hon åt smärtstillande medicin som var narkotikaklassad. Hon gav också polisen lov att hämta in hennes medicinlista.
Provsvaren kom senare att visa att kvinnan endast testat positivt för den narkotikaklassade substans som fanns i hennes medicin.
Eftersom provsvaren visade att kvinnan hade varit påverkad av en narkotikaklassad substans och eftersom hon hade en son som var under 18 år valde polisen att göra en så kallad orosanmälan till socialtjänsten. Av anmälan framgick att kvinnan misstänktes för rattfylleri och ringa narkotikabrott – trots att provsvaren alltså endast visat positivt resultat för de substanser som fanns i hennes medicin.
På grund av polisens anmälan kallades kvinnan till ett möte med socialtjänsten. Efter att kvinnan förklarat att de positiva provsvaren berodde på hennes medicin, berättade handläggaren på socialtjänsten att polisen inte borde ha gjort en orosanmälan.
Förundersökningen kring misstankarna om rattfylleri och narkotikabrott lades ned en kort tid senare.
Kvinnan gjorde därefter en JO-anmälan och menade att det var fel av polisen att lämna ut uppgifter om att hon misstänktes för rattfylleri och narkotikabrott trots att hon berättat för polisen om sin medicinering och gett polisen sin medicinlista.
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors påpekar nu att uppgifter i en förundersökning omfattas av sekretess. Polisen kan bryta sekretessen om de misstänker att ett barn far illa men det måste göras en prövning i varje enskilt fall och polisen får inte rutinmässigt bryta mot sekretessen när en misstänkt person har ansvar för ett barn.
Hon skriver:
”Uppgifter om att en person är misstänkt för narkotikabrott och rattfylleri, och de omständigheter som ligger till grund för misstankarna, är sådana uppgifter som mycket väl kan omfattas av anmälningsplikten. Polisanställda får dock inte med stöd av bestämmelserna om anmälningsplikt lämna ut sekretessbelagda uppgifter om brottsmisstankar eller andra förhållanden till socialtjänsten på ett rutinmässigt sätt, till exempel genom att misstankar om vissa brott alltid anmäls när den misstänkte har ansvar för ett barn. Det måste alltid göras en bedömning i det enskilda fallet om en anmälan ska göras.”
JO påpekar att det kan vara svårt för en enskild polisman att bedöma om en anmälning bör göras i ett visst fall, men anser ändå att det med tanke på omständigheterna stod klart att en anmälan inte borde ha gjorts i det här fallet.
JO skriver:
”När polisen lämnade uppgifterna om brottsmisstankarna mot X till socialtjänsten måste det, trots att förundersökningen ännu inte lagts ned, ha stått klart att hon inte längre var misstänkt för något brott och att det endast rörde sig om ett normalt bruk av medicin som X hade recept på.”
Hon fortsätter:
”De aktuella uppgifterna var därmed under alla förhållanden inte sådana att det fanns grund för någon misstanke om att X:s barn riskerade att fara illa. Uppgifterna omfattades alltså inte av anmälningsplikt och polisen skulle inte ha lämnat ut dem till socialtjänsten. Polismyndigheten ska kritiseras för att detta ändå gjordes.”
FOTO: ØIJORD, THOMAS WINJE/TT
