En 19-årig och en 18-årig man åtalades för att ha sålt mefedron till en polis i januari 2010 efter att de utsatts för provokativa åtgärder. Polismannen, som kallade sig ”Jocke”, hade skickat e-post till 19-åringen och frågat om denna hade ”meth”. 19-åringen svarade att Jocke kunde få köpa mefedron av honom.
Tre överlåtelser skedde om 0,11, 0,19 samt 97 gram mefedron varpå de kom även överens om att Jocke skulle köpa ytterligare 100 gram. 19-åringen skulle lämna narkotikan i ett skåp på ett gym.
När polisen fann narkotikan, 93,4 gram, i skåpet greps de bägge männen.
19-åringen uppgav att han inte överlåtit narkotika till någon annan än polismannen samt att han införskaffat narkotikan enbart i syfte att göra affärer med Jocke. 18-åringen nekade till brott och menade att han inte varit inblandad i försäljningen.
Tingsrätten konstaterar att 19-åringen erkänt att han förvärvat narkotika i överlåtelsesyfte samt att han därefter överlåtit och försökt överlåta narkotikan till polisen. Genom sms-meddelanden finner tingsrätten vidare att 18-åringen var den som transporterade narkotikan till gymmet.
Tingsrätten konstaterar därefter att åklagaren inte gjort gällande att den sista överlåtelsen fullbordats. Brottsligheten ska därmed bedömas som försök till överlåtelse av narkotika. Fara för brottets fullbordan var dock utesluten endast på grund av att männen greps.
Tingsrätten konstaterar att polismannen varit pådrivande samt varit den som inlett kontakten varför det enligt tingsrättens mening ”inte kan råda något tvivel om att provokatörens agerande varit så handlingspåverkande” att det haft inflytande över 19-åringens handlande. Tingsrätten finner att ”åtgärderna måste därmed anses ha föranlett dennes agerande och det har alltså varit frågan om brottsprovokation.” Domstolen konstaterar att även 18-åringens handlande ska anses ha föranletts av de provokativa åtgärderna.
Tingsrätten finner, med hänvisning till NJA 2009 s. 475 I och II samt SvJT 2008 s. 779 ff, att utredningen inte ger stöd för att männen skulle ha gjort sig skyldiga till likartat brott om de inte hade utsatts för provokation varför ”deras rätt till en rättvis rättegång måste därför anses ha blivit oåterkalleligen undergrävd”. Tingsrätten ogillar därför åtalet mot dem i denna del.
Båda männen hade dock brukat mefedron varför tingsrätten dömer 18-åringen för ringa narkotikabrott och 19-åringen för ringa narkotikabrott samt ringa dopningsbrott, bägge till dagsböter. Med hänsyn till att de varit frihetsberövade under avsevärd tid anses böterna helt erlagda.
Veronica Hult
veronica.hult@dagensjuridik.se
