En polisman som åtalats för att ha mulat en handfängslad man med snö för att sedan släpa honom i snön – in i polisbilen – friades idag på samtliga åtalspunkter.
Eskilstuna tingsrätt anser att polismannen handlat i enighet med sin laga befogenhet och därmed inte kan dömas för brott.
Den aktuella kvällen tjänstgjorde polismannen som yttre befäl och beslutade sig under kvällen för att åka till en plats dit en annan patrull blivit beordrad efter ett larm om ett bråkande par. I den patrullen fanns nämligen en kollega som bara tjänstgjort vid två arbetspass, samt ytterligare en något mer erfaren kollega.
När paret lokaliserats valde patrullen att invänta den åtalade polisen då man kunde konstatera att mannen i paret tidigare varit aktuell för polisingripanden och att kvinnan var efterlyst. Poliserna på platsen upplevde att de båda var narkotikapåverkade utåtagerande och aggressiva. Dessutom uppskattades mannen vara ”närmare två meter lång och bedömdes väga runt 100 kilo”. De valde därför att vänta in det yttre befälet för att få hjälp.
Vad som sedan utspelade sig på platsen är vad som ledde fram till att det yttre befälet sedermera åtalades. Delar av händelseförloppet filmades nämligen av en person på platsen. Av filmen påstods man kunna se hur den åtalade polisen slog och släpade en handfängslad man.
”Kände att han slogs för sitt liv”
Vid tingsrätten har den åtalade polismannen sagt att mannen i paret omedelbart försökte slå honom när han anlände till platsen, men att han lyckades parera slaget. Han tvingade därefter ned mannen på marken där de brottades och han ”kände att han slogs för sitt liv”. Med hjälp av en av sina kollegor lyckades han dock få på mannen handfängsel. Trots detta fortsatte mannen kränga och när han befann sig själv med honom blev situationen till slut sådan att han tvingades utdela ett ”distraktionsslag” mot mannens överkropp. Det var strax innan detta som filmandet av gripandet hade inletts.
Eftersom han inte ville lägga mer tryck på mannes axlar eller lägga sig över
honom och göra sig tung, valde han därefter att använda sig av snö som distraktion för att försöka bryta våldspiralen. Han bedömde det som ett sätt att ”betvinga eller påverka” mannen som var mindre ingripande än att exempelvis använda batong eller OC-spray. Han samlade ihop snö som han tryckte in innanför mannens tröja och i hans ansikte. Det fungerade tillfälligt rätt bra innan han sedan fick hjälp av kollegan att sätta fotfängsel på mannen.
Eftersom han snabbt ville avsluta ingripandet, och inte kunde få hjälp av allmänheten, beslutade han sig sedan för att han ensam skulle
transportera mannen i sin polisbuss, varpå han tog tag i fotfängslet och släpade
honom i snön. Han valde att släpa mannen på magen ”eftersom släpande
med honom på rygg med handfängsel på skulle innebära risk för skador”. Hans kollega kom ikapp honom efter att han släpat mannen en god sträcka – han uppmanade då honom att fortsatt hjälpa den tredje kollegan med kvinnan.
Förelåg behov av att bruka våld
Eskilstuna tingsrätt konstaterar i domen att åklagaren avstått från förhör med mannen och att den åtalade polismannens berättelse – med beaktande av
vittnesuppgifter och filmer som visar delar av händelseförloppet – är den som ska läggas till grund för bedömningen av åtalet.
Enligt tingsrättens står det klart att det, trots att mannen var handfängslad, ”i det aktuella skedet av händelseförloppet förelåg ett behov av att bruka
visst våld för att få kontroll över (mannen)”. Slaget, som polisen riktade mot hans överkropp, har enligt tingsrätten inte medfört någon skada ”utan endast viss smärta”. Våldet måste därför, sett i sitt sammanhang anses försvarligt och polisen har därmed handlat i enighet med sin laga befogenhet, enligt tingsrätten.
Vad gäller ”mulningen” med snö anser tingsrätten att användningen av snö ”får anses utgöra en mildare form av tvångsanvändning än vad ytterligare slag eller användande av OC-spray eller batong hade inneburit”. Mot denna bakgrund finner tingsrätten att polisens agerande varit förenligt med polislagen. Tingsrätten kommer även till samma slutsats vad gäller släpandet och konstaterar att detta ”får anses stå i proportion med syfet med ingripandet”.
Enbart utgjort ringa överträdelse
Dock anser tingsrätten att polismannen, när hans kollega sprang ifatt honom och erbjöd honom hjälp med att få in mannen i polisbussen, borde ha tagit hjälp av kollegan. Även om mannen inte fått några skador av släpandet måste polisens agerande i denna del, enligt tingsrätten, anses oaktsamt och kunna grunda ansvar för tjänstefel.
Mot bakgrund av hur förhållandena allmänt tett sig under ingripandet fram till det avslutande skedet samt då det inte förelåg någon ”nämnvärd risk för att (mannen) skulle drabbas av skada eller annan olägenhet när han släpades den sista sträckan bedömer tingsrätten att handlandet enbart utgör en ringa överträdelse som inte ska föranleda straffansvar”.
Sammanfattningsvis frias polismannen från samtliga åtalspunkter.
