Den idag 37-åriga polisen åtalades vid Eskilstuna tingsrätt för misshandel, alternativt tjänstefel enligt följande gärningsbeskrivning:
”Polisassistenten X (den tilltalade) har, i samband med att MÄ (den omhändertagne) omhändertagits enligt lagen om berusade personer och förts till en cell i polishuset, misshandlat MÄ genom att när han låg ned på magen med benlås i cellen satt sitt knä mot hans nacke samt tagit tag om hans arm och vridit den uppåt mot ryggen.”
Bara lagligt våld
Polisen nekar till brott och hävdar att hon bara har använt det våld som var erforderligt med stöd av lag. Hon har inte heller kunnat minnas att något avvikande hände vid det aktuella tillfället.
Tingsrätten slår fast att ingen del av den våldsanvändning som påstås i gärningsbeskrivningen i sig är sådan att den inte kan vara befogad i samband med en polismans avvisitering. Detaljerna kring hur våldsanvändningen gick till blir därför avgörande, enligt tingsrätten.
Tingsrätten redovisar i domen den omhändertagne mannens berättelse:
”MÄ har berättat att X bröt upp armen en gång till och då kunde han inte hålla sig längre för det gjorde så fruktansvärt ont. Det gjorde så ont att han skrek till. Hon vred upp armen, lade tryck med knäet och böjde sig fram och sedan var det ett sista tryck uppåt. Hon viskade enligt MÄ ’du skulle bara våga anmäla!’.”
”Armen i skarp vinkel”
Den nu åtalade polisens kollega – alltså den andra polisen som var med i cellen – har i förhör berättat att hon upplevde sin kollega som hårdhänt mot mannen. Även hennes berättelse redovisas i domen:
”Hon uppfattade inte MÄ:s beteende sådant att det erfordrade särskilt hårda tag… Enligt V1 (den vittnande polisen) var MÄ verbalt upprörd men gjorde inget stort fysiskt motstånd… Hon har vidare berättat hur X (den tilltalade polisen) drog upp MÄ:s vänstra arm upp mot nacken och höll kvar armen pekande upp mot nacken i skarp vinkel… Det fanns enligt V1 inget skäl att sätta upp knäet i nacken och det fanns inget skäl för X att dra upp armen längre… V har sagt att X halvhögt sa till MÄ ’glöm att anmäla!’.”
”Väldigt stort övertramp”
Även den arrestvakt som fanns med i cellen anser att ”det togs i lite för mycket”. Även hans berättelse redovisas i domen:
”Han såg att den ena polisen tryckte upp armen så att det blev en väldigt konstig vinkel… Enligt V2 (arrestvakten) sattes även ett knä upp mot nacken, vilket han uppfattade som ett väldigt stort övertramp… Enligt V2 låg MÄ stilla på golvet.”
Även arrestvakten styrker den andra polisens vittnesmål om att den nu åtalade polisen sagt någonting hotfullt om att ”inte anmäla”.
Enligt tingsrätten är det klarlagt att den nu åtalade polisen var den som lämnade cellen sist. Enligt den omhändertagne mannens version var det också då som han utsattes för övervåld.
Inget vittnesstöd för uppgifterna
Tingsrätten får inte detta att gå ihop utan konstaterar att det saknas vittnesmål från detta skede och att mannen inte själv har påstått att han skulle ha blivit utsatt för övervåld vid de tillfälle som de båda vittnena har berättat om.
”Tingsrätten skriver i sina domskäl:
”Det finns inte något vittnesstöd för MÄ:s uppgift om att X i det senare skedet satt knäet mot hans nacke och vridit upp hans arm… Vid angivna förhållanden kan tingsrätten inte finna de objektiva gärningsomständigheterna enligt åtalet för misshandel styrkta.”
37-åringen kan enligt tingsrätten inte heller dömas för tjänstefel eftersom det inte går att slå fast att våldsanvändningen har varit obefogad och oförsvarlig med hänsyn till omständigheterna.
Polisen frias därför.
