Polismannen åtalades för att ha tagit ett strupgrepp på en handfängslad ungdom som blivit avvisad från en fest.
Tingsrätten frikände honom då vittnesmålet från hans kollega inte ansågs hålla för en fällande dom.
Nu står det klart att även hovrätten frikänner polismannen.
Polismannen åtalades för att ha tagit ett ”hårt struptag” på en ung man när denne satt handfängslad i en polisbil under en novemberkväll förra året.
Målsäganden hade avvisats från en ungdomsfest på en restaurang och efter att ha tagits ut av ordningsvakterna lämnades han över till polismannen som satte sig med honom i polisbilen. Målsäganden var vid tillfället både upprörd och ledsen, men efter en stund fick han tillåtelse att lämna polisbilen för att röka. Då sparkade han till en flaska på gatan och försökte sedan lämna platsen – innan han togs om hand och LOB:ades av polismannen. I samband med att polismannen och hans kollegor skulle belägga målsäganden med handfängsel satte han sig till motvärn.
Efter kontakt med målsägandens mamma fattades beslut om att hon skulle hämta honom vid ett hotell som ligger i närheten av platsen där de befann sig. I samband med att målsäganden ska föras in i baksätet på en andra polisbil satte han sig återigen till motvärn – och poliserna kunde inte få in honom i bilen. Då bestämdes att bilen skulle köras i sakta mak med med öppen bakdörr, medan den åtalade polisen gick vid sidan av bilen och höll i dörren för att målsäganden inte skulle komma till skada. Det är i detta skede som det påstådda strupgreppet skulle ha tagits.
Detaljfattig utsaga från kollegan
Enligt en av polismannens kollegor, som var med och försökte få in målsäganden i bilen, hade den åtalade polismannen tagit ett struptag på målsäganden med ena handen. Enligt kollegan hade polismannen tummen på ena sidan halsen och resten av fingrarna på den andra sidan. Greppet ska ha hållits i 5-10 sekunder – och den åtalade polismannen ska ha släppt taget när hon sade till honom.
Tingsrätten ansåg att kollegan var trovärdig, men konstaterade samtidigt att det rört sig om ett ”mycket kort och tumultartat händelseförlopp” där de inblandade måste haft svårt att göra korrekta iakttagelser. Tingsrätten fäste också vikt vid att kollegan inte kunnat berätta med vilken hand struptaget tagits och konstaterade dessutom att hennes beskrivning av händelseförloppet kring själva struptaget överlag var ”fattigt på detaljer”. Kollegan hade också tagit del av hela förundersökningen, vilket kunde ha påverkat hennes minnesbilder. Hon kunde inte heller utesluta att polismannens hand ”oavsiktligt glidit upp” mot målsägandens hals.
Domstolen noterade också att målsäganden sagt att polismannens tagit struptag med båda händerna, vilket var mer förenligt med polismannens uppgift om att han försökt trycka in målsäganden i bilen med båda händerna högt upp på dennes bröstkorg. Inte heller ansågs det av tingsrätten uteslutet att målsäganden kan ha fått svårt att få luft till följd av ett hårt tryck mot bröstkorgen.
Frikänns i båda instanser
Sammantaget ansågs kollegans vittnesmål inte så pass tillförlitligt att det kunde läggas till grund för slutsatsen att polismannen tagit ett struptag på det sätt som angetts i gärningsbeskrivningen – och då den övriga bevisningen inte heller ansågs räcka för att dra den slutsatsen frikändes polismannen.
Åklagaren överklagade domen till Svea hovrätt – som nu fastställer den friande domen.
