Enligt gärningsbeskrivningen har den 44-årige polisassistenten färdats i civil polisbil på vägar inom Falkenbergs kommun och därvid brustit i väsentlig mån i den omsorg och varsamhet som betingats av omständigheterna i samband med att han med polisbilen försökt stoppa målsäganden, en 15-årig pojke, som framförde en trimmad moped.

Härvid har polisen i syfte att stoppa målsäganden framfört polisbilen i motsatt körbana på länsväg 610 när mopeden framfördes i motsatt riktning i cirka 60-70 km/tim, vilket medförde att målsäganden var tvungen att köra till vänster om polisbilen in i motsatt körbana för att undvika en kollusion med polisbilen.

Därefter har polisen vänt och kört efter målsäganden på samma vägsträcka och påbörjat ett förföljande, varvid han på en längre sträcka framfört polisfordonet mycket nära mopedens bakhjul cirka 5-10 meter. Slutligen har han kört om mopeden och kört in med polisbilen framför mopeden och stannat den på vägbanan på ett sådan sätt att målsäganden inte hann få stopp på mopeden, med följd att han kolliderade med polisbilen med personskador som följd. Enligt åtalet polisassistenten genom sitt agerande tagit en medveten risk eller på annat sätt allvarligt brista i den uppmärksamhet och försiktighet som med hänsyn till omständigheterna krävts för att minska riskerna för en trafikolycka.

Polisassistenten åtalades också för tjänstefel och vållande till kroppsskada.

En oenigt tingsrätt friade polisassistenten. Två nämndemän i Varbergs tingsrätt ansåg att polisassistentens ”körsätt i samband med att han mötte [15-åringen] på länsväg 610 får mot bakgrund av omständigheterna anses försvarligt och proportionerligt i ett försök att stoppa [15-åringens] fortsatta färd. Tingsrätten gör bedömningen att de stoppförsök [polisassistenten] genomfört varit i enlighet med polislagens allmänna principer om behov och proportionalitet samt Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd och att [polisassistenten] inte genomfört ett förföljande av det fordon [15-åringens] förde”.

De skiljaktiga konstaterade att polisassistenten ”har genomfört ett förföljande av ett tvåhjuligt fordon med en förare som varit i oskyddat och utsatt läge trots att han var införstådd med att brottsmisstankarna mot föraren inte var sådana att det motiverade ett förföljande. Inte heller i övrigt var omständigheterna sådana att det motiverade ett förföljande”. Han hade i det avseendet brutit mot polisens föreskrifter.

De ville döma polisassistenten för vårdslöshet i trafik och tjänstefel.

Personalansvarsnämnden (PAN) gjorde i yttrande bedömningen att polisassistenten inte kommer att skiljas från sin anställning i händelse av fällande dom.

Hovrätten för Västra Sverige anser det styrkt att polisassistenten har agerat på det sätt som påstås i åtalet för vårdslöshet i trafik, med det undantaget att det inte är visat att polisbilen legat så tätt bakom mopeden som 5–10 meter. I sammanhanget är också av vikt att utredningen ger stöd för att polisen har förföljt målasäganden i strid mot polisens föreskrifter, med undantag för att även hovrätten anser att han omfattades av undantagsbestämmelsen för rapportering av förföljandet till vakthavande befäl eftersom han var ”ensampatrull”.

Hovrätten finner sammantaget att polisassistenten genom sitt agerande har skapat trafikfarliga situationer för en oskyddad trafikant och att han har haft anledning att räkna med att förföljandet riskerat att påverka pojkens körning på ett sätt som ökade dennes trafikfarlighet. Genom detta har polisassistenten i väsentlig mån brustit i den omsorg och varsamhet som betingades av omständigheterna för att förhindra en trafikolycka. Han har därmed gjort sig skyldig till vårdslöshet i trafik.

Åklagaren har också påstått att körningen har inneburit att mannen gjort sig skyldig även till tjänstefel. Åtalet för tjänstefel avser emellertid samma faktiska omständigheter som åtalet för vårdslöshet i trafik, med undantag för den del som gäller rapporteringen till vakthavande befäl som hovrätten inte funnit styrkt. Av 20 kap. 1 § fjärde stycket brottsbalken följer att bestämmelsen om tjänstefel inte ska tillämpas om gärningen är belagd med straff enligt någon annan bestämmelse, vilket innebär att brottet tjänstefel är subsidiärt i förhållande till andra brott. 44-åringen ska därmed dömas enbart för vårdslöshet i trafik.

Det är utrett att målsäganden efter händelsen hade smärta, skrapsår och en handledsfraktur. Det står för hovrätten klart att hans skador uppstod under händelseförloppet. Som åtalet är utformat saknar det betydelse om skadorna uppstod genom kollisionen eller när den tilltalade lade ner pojken på asfalten, eller genom en kombination av båda momenten.

En handledsfraktur är inte en ringa skada. Polisassistenten har genom sitt agerande orsakat kollisionen och hans efterföljande agerande mot målsäganden har varken varit nödvändigt eller försvarligt med hänsyn till omständigheterna. Han ska därför dömas för vållande till kroppsskada. Påföljden bestäms till 50 dagsböter.