Den 43-åriga kvinnan och den 48-årige mannen åtalades vid Falu tingsrätt för att under två år och vid upprepade tillfällen ha slagit sin son med öppen hand på rumpan, benen och ansiktet.
Mannen förnekade gärningarna men kvinnan erkände att hon hade ”daskat” sonen i rumpan. Hon ansåg dock att detta hade utgjort ett ”straffritt tillrättaförande”.
Samtal hos socialtjänsten
En orosanmälan hade kommit in till socialtjänsten angående sonen och i samtal med socialsekreterare berättade pojken att hans föräldrar ibland slog honom på rumpan – någonting som föräldrarna också medgav i ett möte hos socialtjänsten.
Föräldrarna låg i skilsmässa och en vårdnadstvist pågick om både pojken och hans syster.
Pojken har i förhör berättat att hans pappa ibland slår honom på rumpan och i ansiktet när han är arg och att det gör ont, men att hans mamma bara pratar och säger åt honom när hon är arg.
Kroppslig bestraffning
Tingsrätten ansåg dock att det vara bevisat att både mannen och kvinnan – i vart fall vid ett tillfälle vardera – hade slagit pojken i rumpan. Ytterligare våld kunde dock inte styrkas.
Tingsrätten påpekade att de situationer som lett till våld från föräldrarna – då pojken hade varit olydig eller bråkat med sin syster – inte var sådana att de skulle anses vara ”straffria tillrättaföranden”. De utgjorde snarare kroppsliga bestraffningar, enligt tingsrätten.
Mannen och kvinnan dömdes för ringa misshandel till 70 dagsböter och 5 000 kronor vardera i skadestånd till pojken.
En nämndeman var skiljaktig och ville fria båda.
Frias i hovrätten
Kvinnan överklagade till Svea hovrätt som nu pekar på att pojken i förhör bestämt förnekat att hon skulle ha slagit honom. Hon medger däremot att hon ”daskat honom lätt” i rumpan vid ett tillfälle men att detta omöjligt kan ha orsakat smärta.
Hovrätten skriver:
”Mot detta ska ställas att S (socialsekreteraren) berättat att P (pojken) för henne uppgett att hans mamma slagit honom och att det skulle ha gjort ont.”
Hovrätten konstaterar att tjänstemannens uppgifter är andrahandsuppgifter som inte stämmer med vad pojken senare har uppgett för polis.
Vittnesmålet kan inte ensamt läggas till grund för fällande dom. Hovrätten ändrar därför tingsrättens dom och frikänner kvinnan.
