Nordea Bank AB stämde staten vid Stiockholms tingsrätt på 510 346 051 kronor. Deras argumentation byggde på att Nordea, i strid med unionsrätten, hade betalat moms på posttjänster som borde ha varit befriade från moms.
Bakgrunden är den dom där Sverige förra våren fälldes i EU-domstolen för att ha tagit ut moms på bland annat brevporto – någonting som enligt EU-domstolen stred mot det så kallade mervärdesskattedirektivet.
”Inte behörig”
Staten begärde, genom JK, att Nordeas talan skulle avvisas eftersom allmän domstol inte skulle vara behörig att pröva den. Orsaken var enligt JK att Nordeas talan gäller återbetalning av skatt på unionsrättslig grund.
Nordea invände mot detta. Deras uppfattning redovisas i avgörandet från tingsrätten:
”Nordeas talan syftar till att utverka en exekutionstitel mot staten. Grunden för Nordeas yrkande om återbetalning är att staten upprätthållit en lagstiftning som medför att Nordea, i strid med unionsrätten, behövt betala mervärdesskatt till Postenkoncernen. Talan är inte en begäran om restitution av skatt på grund av svensk nationell förvaltningslagstiftning.”
Stockholms tingsrätt kom fram till att allmän domstol visst var behörig att pröva Nordeas talan och avslog statens begäran om avvisning.
Tingsrätten skrev bland annat i sitt beslut.
”Nordeas talan far anses angå en civil rättighet enligt artikel 6 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna (NJA 2002 s. 288). Nordea har på motsvarande sätt rätt till effektiva rättsmedel och domstolsprövning enligt artikel47(2) i Europeiska Unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.”
Inget förvaltningsrättsligt organ
Beslutet överklagades till Svea hovrätt som – med hovrättspresidenten Fredrik Wersäll i spetsen – instämde i tingsrättens bedömning i sak.
När det gällde behörighetsfrågan skrev hovrätten:
”Prövningen av den frågan görs, som tingsrätten också gjort, enligt l0 kap. 17 § första stycket första punkten rättegångsbalken. Där sägs att allmän domstol inte är behörig att uppta tvister som ska upptas av annan myndighet än domstol eller av särskild domstol.”
”Som tingsrätten konstaterat har allmän domstols kompetens som regel ansetts utesluten enligt denna bestämmelse när det i en författning anförtrotts åt ett förvaltningsrättsligt organ att allsidigt och slutgiltigt pröva en viss fråga.”
Hovrätten instämde i tingsrättens bedömning att det inte kunde anses att ett ”förvaltningsrättsligt organ” hade anförtrotts uppgiften att ”allsidigt och slutgiltigt” pröva frågan om återbetalning av mervärdesskatt utifrån de speciella omständigheter som råder i fallet.
Hovrätten kom därför fram till att allmän domstol var behörig att pröva fallet.
Hovrätten ansåg inte heller att Nordeas anspråk skulle vara ”klart offentligrättsligt” utan istället ”unionsrättsligt” grundat.
Hovrätten skrev:
”Nordeas talan grundas på att banken i strid med unionsrätten har betalat mervärdesskatt på tjänster som borde varit befriade från mervärdesskatt samt att banken därför har rätt att återfå detta belopp av staten. Nordeas talan grundas inte på något beslut om mervärdesskatt.”
Hovrätten gick på Nordeas linje
Hovrätten konstaterade dessutom att det inte handlade om att en part ville få ett myndighetsbeslut prövat i domstol eller att någon begärde att få ta del av en förmån som en myndighet kan besluta om.
Eftersom det saknas nationell reglering av situationen är det enligt hovrätten osäkert om – och i så fall hur – Skatteverket skulle handlägga ett återbetalningskrav av Nordea. Dessutom har allmän domstol i flera fall ansetts behörig att pröva mål med just en ”offentligrättslig anknytning” – även om domstolen då behövt tillämpa materiella bestämmelser som vanligtvis tillämpas av förvaltningsrättsliga organ.
Mot bakgrund av detta ansåg även hovrätten att allmän domstol var behörig att pröva Nordeas stämning mot staten. JK:s överklagande avslogs därför.
JK överklagade till Högsta domstolen som nu beviljar prövningstillstånd i målet.
