Översikt


Hittar du inte vad du letar efter? Klicka här för att söka.
Annons
Annons

”Peter Mangs säger att en välutbildad, välbeväpnad medelklass är den enda rätta läran”

Krönikor
Publicerad: 2012-05-23 08:01
Annika Hamrud

Av Annika Hamrud, journalist

Efter att Peter Mangs suttit häktad i ett och ett halvt år inleddes i förra veckan rättegången mot honom. I medierna kallas Peter Mangs ofta serieskytten men han är förstås inte åtalad för att ha skjutit utan för att ha mördat och försökt att mörda. Av de 21 åtalspunkterna handlar det om tre mord.

Begreppet ”skjutning” påminner om hur svenska medier översätter från engelska. ”Shootings” kan vara såväl ”shooting spree” på en skola eller ett köpcenter, eller en prickskytt, en sniper, som siktar och skjuter för att döda på långt håll.

Det Peter Mangs misstänks för under en andra brottsperiod är att ha varit en sniper. Han sägs ha kartlagt och siktat med sitt vapen på ett flertal människor. Två av morden han misstänks för utfördes dock på nära håll flera år tidigare. Han misstänks för två mord 2003 och för en lång rad ”skjutningar” som resulterade i ett mord under 2009 och 2010.

Frågan är om den mördare som Peter mangs misstänks vara kan jämföras med någon annan mördare – förutom de många mördare vi kan följa i olika amerikanska serier och filmer. I filmens värld finns ofta ett motiv av kränkthet och hat mot vissa grupper som uppstått efter en allvarlig händelse i någons liv. Om man följer amerikanska teveserier känner man igen sig när man läser förundersökningen mot Peter Mangs. Är det därför upprördheten över det som har skett känns så begränsad?

Eller är det för att han inte går att analysera? Eftersom han inte erkänt kan han inte säga något om motivet och kommentatorerna tvingas därför traggla sig igenom en enorm förundersökning för att försöka hitta vinklar och förhållningssätt. Det finns IT-forensiska bevis från moderns dator och hans egen iphone från de senaste åren som ger en bild av vem han är, vad som driver honom och intresserar honom.

Han har en lång lista på judar/sionister i sin dator – några adressökningar är nya, men för övrigt är listan på personer så gammal att många på den inte längre lever. Övriga beskrivs med de arbeten som de hade i början av 1990-talet. Han har också adresser som han kallar ”skurkadresser” – när polisen undersöker dem finner man att adresserna går till Jason Diakité, känd under artistnamnet Timbuktu och till Heidi Avellan, politisk chefredaktör på Sydsvenskan och, liksom Mangs, finlandssvensk.

I huvudsak har dock hans egna sökningar handlat om att kartlägga kriminella gäng – främst Black Cobra samt M- och K-falangen, men han har även kollat upp Hells Angels. Han har också läst om ”arier” och vad som gör denna grupp framstående. Han anser att Hitler var bra fram till kriget och han verkar sympatisera med förintelseförnekare.

I hans ”självbiografi” – som han skrivit i häktet – talar han om raser. Han säger sig uppskatta ”germansk ordningskultur” och hävdar att andra grupper inte är ordningssamma. Han skriver saker som att ”svarta inte assimilerats i USA trots att de levt där i flera hundra år och haft möjlighet att ta till sig en vit ordningskultur”.  I USA plågas han av att åka buss tillsammans med ”mexikaner, svarta och mentalpatienter”. Själv har han inte körkort, trots att han skriver att det är lätt att ta körkort i USA. Han säger att ”en välutbildad, välbeväpnad medelklass är den enda rätta läran”.

Men dessa kartläggningar, listor på judar och kriminella samt hans skrift om sig själv berättar inte något om vilka motiv Peter Mangs skulle kunna ha haft för de två första morden. Kooros Effatian, en man som flytt Iran, en sha-anhängare som enligt sonen skrivit en icke publicerad bok som påminde om Satansverserna, sköts ihjäl i sitt hem från andra sidan soffbordet, någon la sedan en hög kläder över honom och stal pengar och smycken.

Firas Al-Sharia sköts ihjäl utanför sin ytterdörr när han var på väg till jobbet på morgonen. Firas Al-Sharia var en religiös ung man som bodde med sin mor och lillebror, han jobbade på Swedish match och umgicks med vänner som liksom han själv kom från Irak. 

Beskrivningarna av de två männen handlar om två mycket ordningssamma personer. De påminner snarare om Mangs ideal än om de slarviga människor han ofta uttrycker förakt mot.

Kan vi hitta ett högerextremistiskt motiv i detta? Mangs skriver själv att han ”fick sina första fördomar mot invandrare” 1977 då han var fem år. ”De” slog honom, jagade honom och tog hans BMX-cykel. Han skriver också om att han inte tror på statens lagar och undrar varför James Bond får ”a licens to kill” och menar att man själv kan komma fram till att man får göra vad man vill.

Inför de skjutningar som inleddes 2009 och som ledde till ett mord vet vi att Peter Mangs var aktiv på nätet. Han läste och laddade ner artiklar från traditionell press, från sajten Politiskt Inkorrekt, han prenumererade på Nationell idag och laddade ner SD-Kuriren. De sparade artiklarna handlar antingen om invandrare som begår våldtäkter eller kriminella som handlar med narkotika.

Han engagerar sig också i Vaken som är en sajt för konspirationsteoretiker. Där skriver han i trådar om 9/11 att man också borde titta på Oklahomabomben. På Politiskt Inkorrekt skriver han om den judiska konspirationen i trådar som handlar om kritik mot muslimer.

Han är alltid udda, även i dessa sammanhang. Hans rasism är präglad mer av en amerikansk retorik än den europeiska rasismen, särskilt hans stora vapenintresse och motstånd mot att anpassa sig till lagar bär likheter med amerikansk högerextremism. Man påminner om Michael Douglas i filmen ”Falling Down – The adventures of an ordinary man at war with the everyday world”.

Att Peter Mangs är rasist står klart men han påminner inte om mördare med politiska motiv som Anders Bering Brevik, Taimour Abdulwahab eller Ulrike Meinhof. Enligt förundersökningen berättar han om morden för sina vänner i Aspergerföreningen, de blir rädda och vågar inte anmäla. Någon vän sedan längre tillbaka i tiden säger att han hade underliga nazistiska idéer. Men få i hans omgivning känner till vad han tänkt eller tyckt, han har varit en enstöring och hans far och bror framstår i förhören som om de aldrig pratar om annat än bilar och vapen – om de pratar alls. De beskriver sig själva som finskt tystlåtna.

Att hans systers narkotikamissbruk och död påverkat honom mycket är något som förutses men inte en händelse som han någonsin pratat med fadern eller lillebror om.

Han jobbar som tandtekniker men slutar eftersom han inte står ut med att radion står på och att det småpratas i omklädesrummet – och för att han vill ta körkort. För att slippa jobba men ändå ha råd med körlektioner hyr han ut sin lägenhet och bor i ett källarförråd. Han klarar uppkörningen på fjärde försöket och får en bil av fadern som skickar den till honom från USA. 

Han träffar en kvinna via internet och besöker henne i Volgograd, men hon kommer sedan aldrig till Sverige och han blir mycket besviken. Biografin handlar till stor del om kvinnor han mött. Varje kapitel om en kvinna avslutas – ”fin tjej”. Misslyckanden med kvinnor lägger han på sig själv och det han kallar  ”AS-klassiker”. Det betyder att säga något dumt, som att till en tjej han gillar säga att hon liknar någon som är väldigt tjock.

”AS-klassiker” avbryter alla relationer till kvinnor. Han föraktar sin sociala obegåvning och finner förklaringen till sina misslyckanden i diagnosen Aspergers syndrom. Han finner texter som säger att om man har en neuropsykiatrisk diagnos är man känslokall, och han intresserar sig för kriminella med diagnos som begått brott.

Det finns ganska många Peter Mangs i vår värld. Men kombinationen vapen, traumatisk förlust av närstående, möjlighet att på internet hitta förklaringar till allt – konspirationsteorier, invandrarhat och amatörmässiga neuropsykiatriska diagnoser – blev enligt åtalet mot honom förödande. Peter Mangs är dock fortfarande bara misstänkt.


Dela sidan:
Skriv ut:

Stefan Wahlberg
stefan.wahlberg@blendow.se