Markus Naarttijärvi har i sin doktorsavhandling studerat resonemangen bakom en ny kategori av lagstiftning som vuxit fram i svensk rätt sedan 2007. Denna lagstiftning tillåter bland annat avlyssning och övervakning av exempelvis telefonsamtal, internettrafik och e-post – utan att detta sker för utredning av brott.
Genom ny lagstiftning tillåts inhämtning av sådan kommunikation i bland annat Säkerhetspolisens underrättelseverksamhet i syfte att förhindra och förebygga framtida allvarlig brottslighet.
– Detta innebär i princip att tidigare gällande krav på konkreta brottsmisstankar mot en specifik person för sådana åtgärder har övergetts, säger Markus Naarttijärvi.
Den nya lagstiftningen kopplas ofta till framväxten av nya hot och den form som exempelvis terrorismen tagit sedan 11 september. Men jämfört med de resonemang som förekom i lagstiftningsdiskussioner på området från 60-talet och framåt så har lagstiftaren de senaste åren även ändrat inställning till den personliga integriteten, menar Markus.
– Personlig integritet sågs tidigare som ett intresse med betydelse bortom de individer som utsätts för övervakning. Det trycktes hårt på att åtgärderna inte sällan drabbade helt oskyldiga människor och kunde leda till allmän misstro mot staten, säger Markus Naarttijärvi.
Senare överväganden präglas dock enligt Markus av ett synsätt där övervakningen bara är ett problem för vissa individer. Dessa betraktas ibland av lagstiftaren som personer som redan är vad övervakningen i bästa fall är tänkt att bekräfta, det vill säga blivande brottslingar. Samtidigt har övervakningen breddats och sker nu mer förutsättningslöst för att kunna förhindra framtida risker från att förverkligas.
– På många sätt kan den bredare övervakning som avslöjats av Edward Snowden ses som en naturlig förlängning av det synsätt som präglat senare tids lagstiftningsåtgärder, säger Markus Naartijärvi.
– Lagstiftaren har i frågor som rör rikets säkerhet ansett att en ny avvägning måste göras och den sker på bekostnad av den personliga integriteten som tycks betraktas som något av ett bondeoffer i sammanhanget. Samtidigt har de samhälleliga effekterna av en bredare övervakning tonats ner i lagstiftarens resonemang.
Foto: TT och Umeå Universitet
