Åklagaren hade inte lyckats få tag i den e-post som hade kunnat knyta en 37-årig mans pengainnehav till ett förbrott men menade att det fanns utredningar i andra mål som visade på ett identiskt tillvägagångssätt.
Domstolen anmärker dock att den bara kan grunda sina ställningstaganden på vad som framkommit under huvudförhandlingen, och friar därför mannen.
En 41-årig kvinna och en 37-årig man åtalades vid Malmö tingsrätt för grovt penningtvättsbrott respektive penningtvättsbrott.
I syfte att dölja att pengarna härrörde från brott eller brottslig verksamhet hade kvinnan, enligt åklagaren, vid flera tillfällen tagit emot relativt stora summor pengar från ett vilselett internationellt företag som slutligen hamnat hos privata konton i svenska banker.
Det hade enligt domstolen inte framkommit några rimliga skäl till att pengarna skulle hamna där och sammanfattningsvis ansåg tingsrätten att det objektivt sett rörde sig om penningtvättsbrott.
Trodde hon hjälpte en annan man
Den 41-åriga kvinnan invände dels med att hon trodde att hon hjälpte en annan man som gjorde affärer men som inte kunde skaffa bankkonton på egen hand, dels att hon varit okunnig om de betalningar som flödat in och ut från hennes konto.
Enligt tingsrätten rörde det sig i flera fall om så stora belopp att hon måste ha insett risken för att det var fråga om otillbörliga flöden. Mot bland annat den bakgrunden dömdes kvinnan för grovt penningtvättsbrott vid två tillfällen och för penningtvättsbrott vid tre tillfällen. Påföljden bestämdes till villkorlig dom.
Den 37-årige mannen dömdes för penningtvättsbrott vid två tillfällen till villkorlig dom och 40 dagsböter om 300 kronor.
Hovrätten gör annan bedömning
Mannen överklagade emellertid till Hovrätten över Skåne och Blekinge som gör följande bedömning:
En första förutsättning för att ansvar för penningtvättsbrott ska komma i fråga är att det finns ett ’förbrott’ som har gett upphov till ekonomisk vinning.
Åtalen mot mannen gäller två fall av penningtvättsbrott där de påstådda förbrotten är en gemensam nämnare på så sätt att de enligt åklagaren ska ha utförts med samma tillvägagångssätt och resulterat i överföringar till konton som tillhört en tredje part. 37-åringens befattning bestod enligt åtalet alltså i att pengarna överförts till honom från en annan mans konton.
Åklagaren har förklarat att hen inte lyckats skaffat fram de e-postmeddelanden med vilka ursprungsföretagen ska ha vilseletts, men att ”e-postmeddelanden av samma karaktär” fanns tillgängliga i andra utredningar där tillvägagångssättet varit identiskt.
Mannen frias från penningtvättsbrottet
Hovrätten anmärker emellertid att den inte kan grunda sina ställningstaganden på annan utredning än den som lagts fram vid den aktuella huvudförhandlingen. Mot bakgrund av att det inte åberopats någon annan bevisning som mer omedelbart tar sikte på förbrotten i sig anser hovrätten det inte visat att 37-åringen hanterat pengar som härrört från brott eller brottslig verksamhet.
Mannen frias därför från penningtvättsbrott. (Blendow Lexnova)
