En man blev felaktigt utpekad och frihetsberövad på grund av bristanden identifikationsrutiner. Nu riktar JK kritik mot Polismyndigheten.
En man blev på felaktiga grunder frihetsberövad för ett brott som en annan man med samma namn men med annat födelsedatum och annan vistelseort var misstänkt för. JK riktar nu kritik mot Polismyndigheten för att den i flera led brustit i noggrannhet och omsorg vid registreringen av involverade personer i förundersökningen.
En kvinna anmälde den 31 mars 2019 till polisen att en vän till henne utsatts för brott. Kvinnan uppgav vad den misstänkte hette och var född 1999. Det antecknades att målsäganden uppgett att personen kom från Linköping.
En reformering av reglerna för påföljdsbestämning?
I Tidöavtalet finns ett särskilt avsnitt om straffrättspolitiken. Siktet verkar vara inställt på att göra betydande förändringar bland annat när det gäller reglerna för påföljdsbestämning. Martin Borgeke tar upp vissa problem med den nuvarande regleringen som, menar han, en framtida revidering av påföljdsbestämningsreglerna gärna får omfatta.
Ytterligare undersökningar gjordes inte
Den operatör som tog upp anmälningen gjorde en sökning och identifierade sökanden – som är född 1996 – som misstänkt i ärendet. Några ytterligare undersökningar kring den misstänktes identitet gjordes inte. Samma dag beslutade åklagaren att anhålla mannen i hans frånvaro. Efter att fått reda på att ett polisbesök ägt rum i mannens bostad besökte han polisstationen för att fråga varför han eftersökts. På polisstationen anhölls mannen klockan 14:50.
När mannen sagt till polisen att han var fel person ringdes målsäganden upp och klargjorde att den misstänkte bodde i Lidköping, inte Linköping. En person med samma namn men annan stavning identifierades därefter som misstänkt. Klockan 16:58 samma dag fattade åklagare beslut om att häva anhållandet av mannen. Han frigavs klockan 17:05.
JK gör följande bedömning:
Mannen var frihetsberövad under drygt två timmar misstänkt för brott. Beslutet om frihetsberövande har vilat på felaktig grund vilket innebär att han har rätt till ersättning för lidande enligt frihetsberövandelagen. Ersättningen bestäms till 1 000 kronor vilket motsvarar vad som brukar betalas ut vid frihetsberövanden av jämförbar längd.
Polisen vidtog inte tillräckliga utredningsåtgärder
Även om det var åklagaren som fattade beslutet var det polisen som inte vidtog tillräckliga utredningsåtgärder. Därför ska skadeståndet betalas av Polismyndigheten.
I fråga om tillsyn anför JK bland annat att det måste ha stått klart vid anmälningsupptagningen att någon person som överensstämde med både den ort och det födelseår som anmälaren angett inte fanns.
JK anser också att det var märkligt rent allmänt att inga frågor ställdes om den misstänktes identitet när målsäganden förhördes. I hennes berättelse framgick bara vad mannen hette i förnamn samt att de hade träffats på en studentkryssning.
Däremot går det enligt JK inte att lägga skulden på någon enskild eftersom polisens kontroller varit otillräckliga i flera led. Rutinerna för när och hur en kontroll av identiteten på en misstänkt i en förundersökning framstår enligt JK som otillräckliga. Detta ska Polismyndigheten kritiseras för. (Blendow Lexnova)
