Det råder idag en stor efterfrågan på kunskap om vilka insatser som fungerar för ungdomar som dömts för brott och till efterföljande vård hos Socialtjänsten. Brottsförebyggande rådet inledde av denna anledning år 2003 ett projekt i syfte att utvärdera just effekterna hos kommunernas påverkansprogram för unga lagöverträdare.
I projektet deltog ett sjuttiotal kommuner och uppgifter samlades in dels om innehållet i respektive kommuns påverkansprogram och dels om de närmare 200 ungdomar som deltog i programmen.
Avsikten med projektet var till en början att utreda huruvida olika typer av påverkansprogram hade olika bra effekt för ungdomar med olika problemprofiler. Vid bearbetningen av materialet visade det sig emellertid att det saknades förutsättningar för att göra en effektutvärdering.
– Dessvärre kunde det under utredningen konstateras att det i de olika kommunerna saknades distinkta programalternativ innehållande tillräckligt många ungdomar i varje alternativ och således kunde en jämförelse av effekterna inte genomföras, säger Stina Holmberg, chef vid Brottsförebyggande rådets utvärderingsenhet.
Undersökningen visar istället, efter en genomgång av de deltagande kommunernas påverkansprogram, att det saknas en vedertagen definition av vad ett påverkans- eller konsekvensprogram egentligen är. Det visade sig att socialtjänstens programverksamhet helt och hållet utformas på lokal nivå och att verksamheterna i de olika kommunerna ser mycket olika ut. Det kan dock utefter genomförd undersökning konstateras att de flesta program var relativt korta samt att de normalt utformades individuellt utefter den unge lagöverträdarens beteendeproblem. Programmen bestod mest frekvent av samtal samt av studiebesök på fängelser, häkten, akutmottagningar på sjukhus, en missbruksenhet eller en ungdomsmottagning. Vanligt förekommande var att föräldrar i viss mån deltog i programmen.
Vidare ger rapporten en beskrivning av hur de deltagande unga lagöverträdarnas problem såg ut samt hur stor andel av dessa som återfallit i brott efter en tid. Det visade sig att hela sextio procent av de deltagande, efter 18 månader från påbörjat program, skäligen misstänkts för nytt brott.
Rapporten innehåller dessutom, mot bakgrund av internationell forskning, en diskussion om påverkansprogrammens möjliga effekter. – Diskussionen visar att de mest effektiva programmen ofta använder sig av flera olika behandlingskomponenter och innehåller kognitiva beteendeterapeutiska metoder i syfte att påverka de unga lagöverträdarnas attityder, tankar och beteende. Det visade sig att längre program torde vara mer effektiva än korta, att programmen bör anpassas till individens problemtyngd samt att avskräckande studiebesök snarare skapade en negativ effekt hos den unge lagöverträdaren. Kommunerna bör ta bort de komponenter som utredningen visar sakna positiva effekter hos ungdomarna, säger Stina Holmberg.
Rapporten är skriven av Hanna Ginner-Hau, leg psykolog, och avser att rikta sig till socialtjänst, rättsväsende samt till andra som är intresserade av frågor kring ungdomar som begår brott.
Text: Åsa Persson
