Redan i dag sker övervägande del av journalföringen inom svensk sjukvård elektroniskt; 97 procent inom primärvården respektive 83 procent av journalerna på sjukhusen är elektroniska. Men eftersom vårdinrättningarna sinsemellan ofta har helt olika journalsystem kan de ändå inte kommunicera med varandra direkt. Därför lade vårdpersonal ned mellan 30 och 40 procent av sin arbetsdag på att söka information om patienter hos andra vårdenheter, tid som istället kunde ha använts till att behandla patienterna.
– Den ordning som gällt skapar stora problem. Dåligt fungerande informationsutbyte kan få katastrofala följder i form av fördröjning, felbehandling och onödigt lidande, säger socialminister Göran Hägglund.
Anne Rundquist, chefsjurist på Stockholms läns landsting, håller med:
– Nu kommer patienterna att kunna få en säkrare vård eftersom till exempel uppgifter från tidigare behandlingstillfällen eller medicinordination snabbare och säkrare finns att tillgå vid ett nytt behandlingstillfälle. På så sätt är patientens vårdhistoria redan känd, och behöver inte upprepas när han eller hon kommer till en ny vårdgivare, säger hon.
Patientdatalagen är tänkt stärka patientens möjlighet till inflytande och delaktighet genom att patienten själv kan bestämma vem som ska ges åtkomst till den sammanhållna journalen. Lagen gör det även möjligt för patienten själv att via nätet se vilken vårdpersonal som haft åtkomst till den egna journalen, ges möjlighet att korrigera felaktigheter i den samt att spärra enskilda uppgifter.
Lagen är konstruerad som en ramlag, vilket enligt Anne Rundquist innebär att den behöver preciseras hos varje vårdgivare för att kunna efterlevas:
– Ett exempel på detta är just patientens möjlighet att spärra uppgifter i sin journal. På vilket sätt och hur omfattande spärren ska kunna vara, är upp till de enskilda vårdgivarna att bestämma. Skälet till detta är att vårdorganisationen skiljer sig från landsting till landsting beroende på vilken vård det är fråga om, säger hon.
Christer Sjödin, ordförande i Stor-Stockholms privatläkarförening, anser att patientdatalagen kan försvåra sjukvårdsarbetet, eftersom det tar tid att upplysa patienterna om deras rättigheter – särskilt om många väljer att ställa sig utanför centrala register.
– Visst kommer informationsutbytet att underlättas i mottagningar som är anslutna till gemensamma vårddatabaser. Samtidigt måste man varna för en allt för stor optimism – hanteringen av dessa jättelika datamängder är svår, säger han.
Stockholms läns landstings chefsjurist anser att integritetsaspekterna har belysts väl och säkerställts i patientdatalagen. Ordföranden i Stor-Stockholms privatläkarförening är av en helt annan uppfattning. Han drar till och med paralleller mellan patientdatalgen och den så kritiserade FRA-lagen:
– Det kan vara värdefullt att på det sätt som lagen tillåter, att systematiskt hämta information för statisktisk bearbetning för forskningsändamål, för kvalitetssäkring, administration eller ekonomisk styrning. Mer problematiskt är det att lagen ger utomstående möjlighet att granska enskilda journaler, där begrepp som psykiatrisk tvångsvård, etnicitet och insatser inom socialtjänsten är sökbara utan domstolsbeslut, säger han.
Christer Sjödin hänvisar till ett annat lagförslag som tvingar privatpraktiserande läkare att visa upp icke avidentifierade journaler för landstinget:
– För mig är det självklart att en sådan handling kränker patientens personliga integritet; särskilt inom psykiatrin. Med den nya lagen riskerar till exempel sjukvårdens egen personal, landstingets tjänstemän och andra offentliga personer som av integritetsskäl valt att vända sig till privatläkare att utlämnas till tjänstemän inom samma landsting de själva är verksamma inom.
I patientdatalgen finns enligt Christer Sjödin inget tvång för privatläkare att ansluta sig till gemensamma vårddatabaser. Dessutom kan patienten själv säga nej till att registeras. Men det integritetsskydd som detta innebär, upphävs av att lagstiftaren vill ge landstingets tjänstemän rätt att ta del av enskilda patienters journaler utan närmare motivering eller rättslig prövning.
– I och för sig är argumenten i utredningarna som föregått lagförslagen – både FRA och patientdatalagen – begripliga var för sig. Det är helheten som skrämmer. Det som förut var förbjudet blir tillåtet, avslutar Christer Sjödin.
I och med att patientdatalagen införts, försvinner två andra lagar -patientjournallagen och vårdregisterlagen. Även vissa ändringar i sekretesslagen kan vara aktuella.
Johanna Haddäng
