Mannen åtalades för att vid fyra olika tillfällen ha fört in kat i Sverige samt transporterat narkotikan inom landet.
Mannen förnekade brott och anförde att han visserligen medverkat till införseln vid de åtalade tillfällena, men att detta skett på uppdrag av Tullverket då han arbetat som informant mot löfte om straffrihet samt att gärningarna även föregåtts av brottsprovokation.
Tingsrätten fann dock mannens påståenden motbevisade och ansåg heller inte att någon annan grund för straffrihet eller mildare bedömning förelåg, varför mannen dömdes till fängelse i tre och ett halvt år för såväl narkotikasmuggling som narkotikabrott enligt åtalet.
Hovrätten delar i huvudsak tingsrättens bedömning men finner att någon transport inom Sverige vid ett av de fyra tillfällena inte är styrkt, varför mannen vid detta tillfälle endast ska dömas för narkotikasmuggling och inte för narkotikabrott. I övrigt fastställer hovrätten underinstansens domslut och delar bland annat slutsatserna att mannen varken kunnat hävda straffrihet eller varit utsatt för brottsprovokation.
