Ett par vände sig i september 2008 till Västmanlands tingsrätt och stämde en man som hade anlitats för att utföra en byggnadstjänst på deras privatbostad.
Målet gällde rätt till prisavdrag eftersom tjänsten enligt paret var felaktigt utförd men också skadestånd för skador som hade uppkommit till följd av felet.
Paret ansåg dessutom att det debiterade priset var oskäligt högt.
Oklarheter om vad som yrkats
Paret förlorade i tingsrätten och överklagade då domen till Svea hovrätt.
Hovrätten konstaterade att det inte framgick av tingsrättsdomen hur beloppet var beräknat eller hur det hänförde sig till de olika grunderna som hade åberopats. Det innebar att det rådde oklarheter kring vad som egentligen yrkades i målet – och kring själva ramen för prövningen.
Hovrätten ansåg därför att tingsrätten hade begått ett rättegångsfel. Felet kunde inte, utan väsentlig olägenhet, avhjälpas i hovrätten. Hovrätten undanröjde därför tingsrättens dom och målet återförvisades dit.
Parterna förlikades
Vid den nya huvudförhandlingen i tingsrätten år 2011 träffade parterna en förlikning som innebar att vardera parten skulle stå sina rättegångskostnader.
Paret vände sig därefter till Justitiekanslern och begärde att staten skulle betala drygt 160 000 kronor i skadestånd till dem. Ersättningskravet gällde både de ”onödiga” rättegångskostnaderna och den ekonomiska förlust som hade uppstått på grund av en oförmånlig förlikning – någonting som var en direkt följd av den utdragna handläggningen och rättegångsfelet.
Paret begärde också ersättning för ombudskostnader hos JK.
Åsidosättande av rättegångsbalken
JK konstaterar nu att hovrättens beslut om att undanröja tingsrättens dom grundades på att tingsrätten hade begått ett grovt rättegångsfel.
Tingsrättsdomen hade avfattats på ett sådant sätt att det inte gick att följa hur det yrkade beloppet hänförde sig till grunderna för talan.
Rättegångsfelet gällde därmed ett ”åsidosättande” av rättegångsbalken.
JK konstaterar nu att detta innebär att staten de facto har ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot paret.
JK beslutar därför att paret ska få full ersättning för den skada i form av skäliga rättegångskostnader som varit förenade med handläggningen i målet efter återförvisningen. Kostnaderna uppgick till drygt 60 000 kronor och avsåg dels ombud, dels vittnen.
JK anser däremot att den oförmånliga förlikningen inte kan anses vara orsakad av staten. JK avslår därför den delen av kravet.
Paret tillerkänns dock ersättning för sina ombudskostnader hos JK.
Ruben Evensen
Foto:Janerik Henriksson/TT
