Tingsrätten ansåg att det inte fanns några risker med att överflytta två små barn till sin pappa i Belgien i enlighet med Haag-konventionen. Hovrätten anser tvärtom att det framkommit en lång rad omständigheter för detta, främst att barnen bevittnat våld mot sin mamma och sina syskon. De får därför stanna hos sin mamma i Sverige.
Högsta domstolen väljer nu att inte pröva hovrättens beslut om att fyra barn ska stanna i Sverige med sin mamma på grund av att det framkommit att barnen bevittnat våld mot sin mamma och sina syskon.
En 35-årig kvinna bestämde sig för att ta med sina fyra barn till Sverige, eftersom situationen i hemmet i Belgien hade blivit ohållbar. Hon hade barnen, som var mellan fem och 14 år gamla, tillsammans med sin make och de hade gemensam vårdnad.
Enligt kvinnan hade maken slagit både henne och de äldsta barnen, medan de två yngre flera gånger varit tvungna att bevittna våldet. Hon hade därför känt att det var nödvändigt att fly med dem till Sverige.
Ungdomsreduktionen i livstidsfall
I en nyligen meddelad dom tar Högsta domstolen upp en fråga som har varit olöst under många år: Hur ska straffmätningen ske när en ung person, som på grund av sin låga ålder inte får dömas till livstids fängelse, har begått brott som för en vuxen hade föranlett livstid? Martin Borgeke redovisar avgörandet och diskuterar dess närmare innebörd.
Inledde förfarande enligt Haag-konventionen
Barnens pappa valde att inleda ett förfarande enligt Haag-konventionen för att få hem barnen, och Stockholms tingsrätt tog ställning i frågan. Bedömningen rörde främst de två yngre barnen, eftersom de äldre uppnått en sådan ålder och mognad att deras vilja att stanna kvar i Sverige utgjorde hinder mot överflyttning av dem.
Domstolen uttryckte förståelse för att kvinnan valt att lämna hemmet för skydda sig och sina barn, men ansåg samtidigt att det inte förelåg några hinder att föra över de två yngsta barnen, fem och åtta år gamla till pappan.
Finns stöd för att våld förekommit
Även om det fanns stöd för att det har förekommit våld i hemmet, och barnen uttryckt att de var rädda för pappan hade mamman kort före bortförandet varit borta från hemmet i en vecka. Då hade barnen ensamma bott med sin pappa och risken att de skulle utsättas för fysisk eller psykisk skada kan därför från kvinnans perspektiv inte ha framstått som särskilt stor.
Avgörandet överklagades till Svea hovrätt, som gör en annan bedömning när det gäller allvaret i barnens hemförhållanden. Domstolen bedömer att hemmiljön tidvis varit direkt skadlig och att barnens relation till sin pappa har präglats av att han använt maktmedel och kontroll i sitt förhållande till barnen.
Lida fysisk och psykisk skada
Med tanke på det som kommit fram om våldet och hotet som riktats från pappan mot mamman och de två äldre barnen, finns det en allvarlig risk att de två yngre syskonen kommer att lida allvarlig fysisk och psykisk skada om de överflyttas till Belgien. Det skulle dessutom innebära en separation från mamman och att syskonskaran splittras.
Eftersom mannen inte vidtagit lämpliga åtgärder för att garantera barnens skydd vid återlämnande finns det skäl att vägra överflytting. Barnen ska därför stanna hos sin mamma i Sverige, uppgav hovrätten.
Högsta domstolen anser inte att det finns skäl att pröva hovrättens beslut.
