Pappan vände sig till Stockholms tingsrätt och begärde att hans sjuåriga son skulle överflyttas från sin mamma i Sverige till honom i Rumänien.
Som stöd åberopade mannen ett avgörande från rumänsk domstol där det framgick att föräldrarna skulle ha delad vårdnad men att pappan skulle vara så kallad boendeförälder.
”Hörde vad hon önskade höra”
Mamman ville inte gå med på mannens begäran och hävdade att han hade lämnat samtycke till att hon och sonen skulle få bo i Sverige.
Enligt tingsrätten framstod det som om föräldrarna hade diskuterat möjligheten för sonen att flytta till Sverige men att mamman ”bara hade valt att höra det hon önskat höra”.
Sammantaget kom tingsrätten fram till att det handlade om ett olovligt kvarhållande av sonen i Sverige och tingsrätten gick därför på pappans linje.
Mamman överklagade avgörandet till Svea hovrätt och pekade bland annat på att sonen, efter tingsrättens avgörande, hade börjat må mycket dåligt och att han hade uppgett för en kurator att han har blivit misshandlad av sin pappa. Enligt hovrätten saknades det dock tillräckligt stöd för att detta skulle vara sant.
Ingen extraordinär känslighet
Hovrätten ansåg i stället att det fanns skäl att anta att förändringarna i sonens hälsa hade med själva överflyttningen och den pågående rättsprocessen att göra. Enligt domstolen utgör dock detta normalt inte hinder för en överflyttning.
Eftersom det inte hade framkommit att sonen har någon ”extraordinär känslighet” för förändringar eller att han skulle ha sämre förutsättningar än barn i allmänhet att hantera den förändring som en överflyttning innebär, ansåg hovrätten att det inte förelåg någon allvarlig risk för att en överflyttning skulle skada pojkens själsliga hälsa.
Sammantaget fanns det inte skäl att vägra en överflyttning och tingsrättens beslut skulle därmed stå fast – även om tidpunkten för överflyttningen flyttades fram något.
Högsta domstolen beslutar nu att inte meddela prövningstillstånd i målet. Hovrättens dom står därmed fast.
Foto: Fredrik Persson/TT
