Södertörns tingsrätt beslutade, efter begäran från en kvinna, att vårdnaden om hennes idag åttaårige son skulle flyttas över till henne ensam.
Pojken hade sedan 2012 varit bosatt hos sin pappa. Vårdnaden hade dock varit gemensam och pojken hade haft umgängesrätt med mamman.
Föräldrarna var i tingsrätten överens om att samarbetssvårigheterna gjorde att gemensam vårdnad inte längre var något alternativ. Denna slutsats bekräftades av socialtjänstens utredare – som bland annat angett att ett samarbete utifrån pojkens bästa aldrig kommer att fungera och att föräldrarnas konflikt var skadlig för pojken.
Socialsekreterarna hade samtidigt inte kunnat säga vem som borde ha ensam vårdnad men förordat att pojken skulle bo kvar med sin pappa.
Tingsrätten tog dock fasta på ett barnsamtal från 2013 där pojken bland annat hade sagt att inget är dåligt hos mamma men att han hatade att bo hos pappa och att det var jobbigt att vara där.
Utredningen gav enligt tingsrätten också klart stöd för att pojken åtminstone ville ha mer tid med sin mamma än han hade i nuläget.
Tingsrätten skrev i sina domskäl:
”Sammantaget anser tingsrätten att utredningen ger klart stöd för att S (sonen) i vart fall önskar ha mera tid med sin mamma än vad han har i dag. Mot denna bakgrund anser tingsrätten att P:s (pappans) yrkande om att S nuvarande umgänge med sin mamma ska inskränkas till ett sedvanligt veckoslutsumgänge varannan vecka, inte kan anses ta tillvara S bästa. Vidare har P därigenom diskvalificerat sig som den av parterna som bäst kan tillgodose S grundläggande behov samt behov en nära och god kontakt med båda sina föräldrar.”
Tingsrättens slutsats var att mamman skulle ha ensam vårdnad och att pojken skulle ha rätt till umgänge med pappan.
Svea hovrätt river nu upp domen och tillerkänner istället pappan ensam vårdnad.
Hovrätten håller med om att föräldrarnas samarbetsproblem och tidigare rättsprocesser innebär att det saknas förutsättningar för gemensam vårdnad.
Hovrätten betonar dock att det har hållits barnsamtal med pojken under både 2014 och 2013 men att han inte har velat prata så mycket med utredarna vid det senare tillfället.
Vid samtalstillfället 2013 var pojken sex år och hade precis fått veta att han inte skulle flytta med sin mamma utan bo kvar hos pappan. Denna förändring i kombination med pojkens ålder gör enligt hovrätten att hans uppgifter vid barnsamtalet inte ska tillmätas någon betydelse i vårdnadsfrågan.
Det har inte framkommit någonting som tyder på att pojken idag inte trivs med boendet hos pappan eller med sin skola. En flytt till mamman, som bor i samma stad, skulle inte innebära alltför stora påfrestningar. Pojkens anknytning till området där pappan bor, och där han hela tiden har haft sin skolgång, är dock större än till mammans och det saknas skäl att ändra boendet.
Det är också bäst för pojken att han får bo kvar i sin invanda miljö med skola och vänner. Vårdnaden ska därför tillerkännas pappan samtidigt som pojken ska ha umgängesrätt med sin mamma.
Foto: Ingvar Karmhed/TT
