Det var Lilla Edets kommun som i somras vände sig till Förvaltningsrätten i Göteborg och begärde att den 16-åriga flickan skulle tvångsomhändertas och få vård med stöd av lagen med särskilda bestämmelser om vård av unga, LVU.
Nämndens utredning redovisas i förvaltningsrättens dom:
”Föräldrarna ställer ouppnåeliga krav på F (flickan). Hon ställs inför svåra valsituationer och har orimliga förväntningar på sig. Hon hämmas från att ta sig in på arbetsmarknaden och har fått sin skolsituation försvårad. Dessutom känner hon sig exkluderad i hemmet. Sammantaget är M (mamman) och S (styvpappan) extremt kontrollerande, vilket inte är adekvat i förhållande till F:s ålder och mognad.”
”F har inte tillgång till egen hemnyckel, bankkort eller ID-kort. F har inte heller tillgång till den dator som finns hemma eller till internet, vilket gör att hon måste göra allt skolarbete i skolan eller hos en kompis. Hon måste samtidigt komma hem innan kl. 18.30–19. F har tappat vänskapsrelationer på grund av sin isolering och hindras från att utvecklas och skaffa sig erfarenheter.”
Självskadebeteende
Skolan har också rapporterat att flickan har ett självskadebeteende och enligt kommunen finns det risk för att flickans hälsa och utveckling skadas allvarligt om situationen får fortsätta.
Flickans mamma motsatte sig nämndens ansökan om vård enligt LVU och hävdade att det fanns ett samtycke till frivilliga vårdinsatser.
Förvaltningsrätten konstaterade att mammans syn på situationen i stora delar motsades av uppgifter från bland andra flickan själv, socialsekreterare, en familjepedagog, flickans morfar och flickans storasyster.
Förvaltningsrätten skrev i sin dom:
”Förvaltningsrätten ifrågasätter inte att M i grund och botten vill F:s bästa. Utredningen i målet stödjer dock att F har kontrollerats och behandlats på ett hårt och ofördelaktigt sätt, inte minst av hennes styvpappa.”
Psykiskt påfrestande
Förvaltningsrätten slog fast att det framstod ”som uppenbart” att flickan befann sig i en miljö som åtminstone psykiskt var mycket påfrestande för henne, där hon utsätts för ”beskyllningar och orimliga krav.”
Förvaltningsrätten skrev:
”Förvaltningsrätten har ingen anledning att ifrågasätta F:s upplevelser som exkluderad i familjen och ser allvarligt på att ett barn hyser sådana känslor i sitt eget hem. Det är tydligt att hela situationen nu är så konfliktfylld att F inte mår bra av att befinna sig hemma.”
”Vidare anser förvaltningsrätten att M uppvisar en viss frånskyllande attityd och att hon inte fullt ut inser sina egna tillkortakommanden när det kommer till att tillgodose F:s behov.”
Kammarrätten instämmer
Förvaltningsrätten ansåg därför att det förelåg brister i omsorgen på det sätt som avses i LVU.
Flickan samtyckte visserligen själv till vård men förvaltningsrätten konstaterade att mammans samtycke till vård utanför hemmet var oklart och att flickan därför skulle vårdas enligt LVU.
Mamman överklagade till Kammarrätten i Göteborg som dock går på förvaltningsrättens linje.
