”Otrohetskontroll av en penis – vad gäller då? Och varför är normen för sexualbrott penetration?”

DEBATT – av Marielle Nakunzi, jurist på RFSU
I förra veckan gick diskussionen varm om två ärenden med ganska lika omständigheter i en del av åtalet – nämligen den del som handlar om det som har kommit att kallas ”otrohetskontroll”.
Göta respektive Svea Hovrätt har kommit fram till olika slut där den ena domstolen dömt för sexuellt tvång mm och den andra för ofredande och kvinnofridskränkning. I båda fallen har konstaterats att offrets sexuella integritet har kränkts och i båda fallen har dömts till fängelse i drygt ett år.
Diskussionen som följt på domarna har handlat om uppsåt och brottsrubricering där Svea hovrätt menat att gärningsmannen inte utfört en sexuell handling – eftersom den inte syftat till att väcka sexuell drift vilket krävs för att döma för sexualbrott.
Sexualbrott rör med rätta upp känslor och det gäller att veta vad som är vad. Vad handlar sexualitet om, vad är kontroll och var går gränserna?
Det är en bra och viktig diskussion som följt som vi verkligen behöver föra och som inte tjänar på att förenklas. Är det syftet med handlingarna eller handlingarnas karaktär som avgör om det är ett sexualbrott?
Idag bygger lagen på en norm som innebär att penetration är grunden för sexualbrott, något som RFSU kritiserat under lång tid. Att den mänskliga sexualiteten är vidare än så är ett faktum som också borde prägla lagstiftningen.
Penetrationsnormen är förlegad då den utgår från att sexuell integritet i princip bara kan kränkas genom just penetration samtidigt som den bygger på en stereotyp och förlegad syn på offer och gärningsmän.
Att kränka någons sexuella integritet är allvarligt. Frågan är om det alltid är mer allvarligt än till exempel misshandel och ofredande som pågår under en lång (eller kort) tid?
Låt mig illustrera med ett exempel. Om en person för att kontrollera sitt offer dagligen kallar hen vid olika kränkande tillmälen, under lång tid bryter ner dennes självkänsla och tillslut urinerar på hen för att som gärningspersonen uttrycker det ”markera sitt revir”. Detta för att kontrollera sin partners sexualitet och rörelsefrihet. Är det då ett sexuellt övergrepp eller en fridskränkning?
Eller för att ta ett annat exempel som tål att funderas över. Om en person för att kontrollera otrohet tar tag i sin partners penis för att undersöka om det finns spår av samlag, är det då våldtäkt eller sexuellt tvång per automatik? Har vi olika standards och tänker vi olika beroende på exempelvis offrets könstillhörighet?
Med dessa exempel behöver vi också fundera kring om en sexualiserad handling alltid är en sexuell handling i lagens mening?
Det senaste året har diskussioner om ”gråzons-sex” äntligen kommit igång. Det är bra. Vi pratar också om normer och värderingar i större omfattning än tidigare. Dessa samtal är oerhört viktiga. Därför borde vi inte rygga för frågan om huruvida alla kränkningar av den sexuella integriteten ska vara våldtäktsbrott eller sexuellt tvång i lagens mening.
Om vi är överens om att våldtäkt och sexuellt tvång är två av de mest avskyvärda brott vi kan tänka oss behöver vi kanske acceptera att allt helt enkelt inte kan pressas in i dessa rubriceringar.