Sedan det framkommit att fyra anställda på ett rivningsbolag under flera år hade tagit och vidareförsålt cirka 30 ton skrot från företagets rivningsprojekt åtalades de för grov stöld vid Alingsås tingsrätt
Enligt åtalet uppgick skrotets värde till hundratusentals kronor.
De anställda medgav att de hade tagit skrotet men hävdade att tillgreppen inte hade skett olovligen. Enligt dem hade det under många år funnits ett system i branschen med så kallat lagskrot – det vill säga en tillåtelse att efter överenskommelse med arbetsgivaren ta hand om restskrot för försäljning för arbetslagets räkning.
De tilltalades uppfattning om värdet framgår av tingsrättens dom:
”Samtliga tilltalade har medgett att de har tillgripit skrot, men har hävdat att tillgreppen inte har skett olovligen eftersom de har haft tillstånd av arbetsgivaren att ta skrotet eller att de har uppfattat att de hade tillåtelse att ta det. De har medgett att tillgreppen har skett i samråd. Var och en av de tilltalade har också medgett att de har tillgripit skrot som har försålts för de av åklagaren i åtalet angivna värdena, men har hävdat att värdet av det tillgripna skrotet har varit lägre.”
Alla är dock överens om att det handlar om stora belopp på tiotusentals kronor.
Företagets VD förnekade dock att det funnits något generellt medgivande för de anställda att ta något skrot.
Tingsrätten konstaterade att fanns mycket som talade mot de tilltalades påståenden om att det skulle ha varit tillåtet att ta skrotet eller att de kunde ha haft den uppfattningen. Inte minst omfattningen av försäljningen talade enligt tingsrätten mot att arbetsgivaren skulle lämna den förtjänst som en försäljning skulle ha betytt för företaget.
Trots detta ansåg inte tingsrätten att det med säkerhet var styrkt att någon av de tilltalade hade haft vetskap om att tillgreppen inte varit tillåtna. De friades därför.
Hovrätten skriver:
”Enligt X (en av de tilltalade) har Y (VD:n för bolaget) gett honom och andra anställda tillåtelse att ta skrot särskilt i de fall när det inneburit en stor besparing för bolaget på grund av att bolaget sluppit lägga ned kostnader på att rensa och rengöra skrotet. X har lämnat ett antal exempel på sådana fall, t.ex. i samband med asbestsanering. X uppgifter, som i denna del står oemotsagda, är förenliga med Y:s uppgifter om att 5 % av skrotet från bolaget var sådant att det behövde förädlas på något sätt, vilket för bolagets del innebar lägre intäkter eller högre kostnader.”
Hovrätten fortsätter:
”Enligt hovrättens uppfattning förefaller regleringen kring lagskrot – under vilka förutsättningar och i vilken omfattning detta var tillåtet – ha varit något oklar och diffus, i vart fall under den tidsperiod som åtalet avses. Det går inte heller att bortse från de tilltalades förklaring att systemet med lagskrot fungerat som en dold löneförmån. Mot ovan angivna bakgrund anser hovrätten – i likhet med i tingsrätten – att det mot de tilltalades förnekande inte kan anses ställt utom rimligt tvivel att de tillgripit skrotet med vetskap om att detta inte var tillåtet. Åtalet och målsägandens skadeståndsyrkande ska därför ogillas.”
Foto: TT
