Avhandlingen av Johan Axhamn vid Juridicum i Stockholm är enligt universitetet den ”mest genomgripande undersökningen om databasskydd som har genomförts i svensk rätt”.
Axham kommer till slutsatsen att lagstiftaren ”måste se över genomförandet av databasdirektivet och utforma lagtexten i bättre överenstämmelse med dess ordalydelse”.
Skydd för sin investering
Bakgrunden är att det särskilda rättsliga skyddet enligt författaren är osäkert för de investeringar som krävs för att upprätta och driva databaser.
Skyddet infördes av EU redan på 1990-talet och innebär att en databasproducent kan ges rättsligt skydd för sin investering om databasen är resultatet av en ”kvantitets- eller kvalitetsmässigt sett väsentlig investering”.
Fokus på upprättandet och driften
Enligt Axham är det här som dataskyddet skiljer sig från andra immaterialrättigheter genom att det fokuserar på de bakomliggande investeringarna under tillkomstprocessen och under den tid basen är i drift, snarare än själva slutresultatet.
– Vad gäller andra immaterialrättsligt skyddade produkter, till exempel ett upphovsrättsligt skyddat musikstycke eller en patenterad uppfinning, kan en utanförstående i regel iaktta slutprodukten och bedöma om den är immaterialrättsligt skyddad eller ej, säger Johan Axhamn.
– I jämförelse gäller för databasrätten som utgångspunkt att endast den som har upprättat basen kan bedöma hur omfattande investeringar som ligger bakom dess upprättande. Det innebär en stor rättsosäkerhet för tredje man,
Bristfälligt genomförande av direktiv
Han konstaterar också att genomförandet av databasdirektivet med svensk rätt är ”bristfälligt”.
”Visserligen har domstolarna på nationell nivå gjort mycket långtgående direktivkonforma tolkningar av den svenska lagtexten för att uppfylla direktivets krav”, skriver Axhamn.
Men han anser att den svenska lagtexten inte återspeglar direktivets krav och att detta leder till rättsosäkerhet.
