Åklagaren i Norrköping hade beslutat om restriktioner för en häktad man som misstänktes för grov misshandel av sina två söner – båda yngre än sex månader. Mannen misstänktes bland annat för att ha brutit benet på en av pojkarna.
Han dömdes senare i hovrätten till villkorlig dom för grovt vållande till kroppsskada.
På grund av de allvarliga misstankarna hade mannen restriktioner i häktet som gällde brev, besök och telefonsamtal. Han fick dock vissa lättnader i restriktionerna genom att åklagaren tillät en del bevakade besök och att han fick ta emot och skicka vissa brev.
Allteftersom utredningen fortlöpte lättade åklagaren på restriktionerna men mannen vände sig till JO och klagade. Han ansåg att han utan orsak hade varit i princip helt isolerad från sin hustru och familj under fyra månader.
Oproportionerligt ingripande
Justitieombudsmannen Cecilia Renfors ifrågasätter inte restriktionerna som sådana men har synpunkter på åklagarens beslut om lättnaderna som JO anser blivit ”oproportionerligt ingripande” när det gällde mannens hustru.
Åklagaren uppgav att en behovs- och proportionalitetsprövning hade gjorts för varje enskild restriktion och hon förklarade sina beslut bland annat med att det hade varit ”av stor vikt” att pappans och mammans uppgifter inte på ”ett oriktigt sätt lades till rätta och anpassades till varandra”.
Åklagaren bedömde att alla kontakter mellan makarna utgjorde en risk för att bevis kunde undanröjas eller på något annat sätt försvåra polisutredningen.
Men enligt JO hade mannen inte beviljats lättnader i restriktionerna i tillräcklig omfattning, ”särskilt eftersom han inte tilläts ha någon kontakt med sin hustru under hela brottsutredningen”.
Borde fått ta emot fler besök
JO skriver att hon ”i och för sig har förståelse för att det kan vara svårt att bedöma om en brottsutredning kan försvåras av att en misstänkt får ta emot besök av en viss person”.
hon anser DOCK att mannen borde ha fått ta emot fler brev och bevakade besök av hustrun efter det att förundersökningen mot honom var klar och han hade fått ta del av den.
Vissa av breven borde enligt JO även ha lämnats till honom före denna tidpunkt eftersom breven inte innehöll något om brottsutredningen utan hade ”karaktären av moraliskt stöd”.
I beslutet betonar JO också vikten av att ”den som är häktad inte underkastas mer omfattande inskränkningar i sin frihet än vad som är absolut nödvändigt” och att det inte får förekomma slentrianmässiga restriktioner.
