Advokatbyrån hade företrätt några byggmästare vid ett skiljeförfarande mot en byggmästareförening som hade uteslutit byggmästarna. Målet slutade med att byggmästarna vann och fick tillbaka sina medlemskap i föreningen.
Byggmästarna fick däremot endast täckning för sina ombudskostnader med en del av det yrkade beloppet eftersom skiljenämnden ansåg att processföringen hade varit alltför vidlyftig och därför dragit av på ersättningen.
”Berodde på klienten”
Advokatbyrån vände sig till Luleå tingsrätt och begärde 110 000 kronor från ett av byggmästarbolagbolagen – ett belopp som byrån ansåg var skäligt.
Advokatbyrån ansåg att de ökade kostnaderna berodde på klienten och att det hade gällt ett arbete med frågor som hade legat utanför själva sakfrågan.
Advokatbyrån ansåg att man därför hade rätt till ersättning utöver det belopp som skiljenämnden hade ansett skäligt.
Efter en diskussion kring vem av parterna som varit drivande i att ”onödigt material” kom in i processen ansåg tingsrätten att detta inte enbart kunde ligga byggmästarna till last utan lika mycket deras ombud.
Skäligt belopp
Tingsrätten kom slutligen fram till att det inte fanns någon anledning att ifrågasätta det belopp som skiljenämnden hade ansett skäligt. Advokatbyrån förlorade därför men överklagade till Hovrätten för Övre Norrland
Hovrätten inledde med att på ett utförligt sätt redogöra för hur ett ombuds ersättning ska bestämmas. Hovrätten underströk att det är avtalet mellan parterna som ska ligga till grund för beräkningen av arvodet när arbetet utförts ”mer eller mindre i strid mot advokatens uppfattning om vad som är nödvändigt och av relevans för uppdraget”.
Inte klarlagt vad som gällde
När det rör sig om arbete som ombudet har ansett vara onödigt eller irrelevant bör det, enligt hovrätten, ställas ”mycket höga krav” på att det stått klart mellan ombudet och klienten vad som gäller angående kostnaden för arbetet.
I det nu aktuella målet hade det inte framkommit att parterna klargjort vad som skulle hända om klienten skulle ha framgång i skiljenämnden men inte skulle få full ersättning för ombudskostnaderna.
Eftersom advokatbyrån inte hade visat att det yrkade beloppet de facto hade varit ett skäligt arvode fastställdes tingsrättens dom.
Advokatbyrån överklagade till Högsta domstolen som nu beslutar att inte meddela prövningstillstånd. Hovrättens beslut står därmed fast.
