En kvinna som vid två tillfällen fått klagomål på grund av sitt sätt att uppträda och därför fått skriftlig erinran lika många gånger, varslades om uppsägning sedan hon avvikit från en tvådagarsutbildning.
Efter varselöverläggningar erbjöds kvinnan, som arbetat som receptionist och logistikassistent, en tjänst som montör hos ett annat företag. Efter att först ha tackat ja till den nya tjänsten, drog kvinnan senare tillbaka sitt godkännande.
Arbetsgivaren har i tingsrätten anfört att det under en längre tid förekommit samarbetsproblem med kvinnan och att dessa förvärrats sedan 2006.
Kvinnan hävdar istället att hon blivit trakasserad på olika sätt. Vid ett tillfälle ska en lokalvårdare ha kastat mat i ansiktet på henne för att hon kopplat fram ett samtal från Försäkringskassan, vilket ledde till att det avslöjades att personen i fråga arbetade samtidigt som han uppbar någon form av ersättning från Försäkringskassan.
Trots att kvinnan påtalade matkastningen för företagsledningen gjordes ingen utredning eller försök att lösa problemet. Istället förvärrades problemen, bland annat genom att städningen uteblev i receptionen. Vidare nekades kvinnan tre dagars semester, trots att hon ansökte om ledighet tre månader i förväg.
Tingsrätten konstaterade vidare att ett avskedande förutsätter att arbetstagaren grovt åsidosatt sina ålägganden mot arbetsgivaren. Ingenting av det som arbetsgivaren anfört som skäl för varsel om avsked, varken var för sig eller sammantaget, kunde utgöra grund för en så ingripande åtgärd. Inte heller hade det enligt tingsrättens mening funnits grund för uppsägning.
Tingsrätten menade att erbjudandet om omplacering bara var en konstruktion för att bli av med kvinnan och att förfarandet är att jämställa med ett avskedande. Dessa omständigheter vid avtalets tillkomst sammantaget med kvinnans underlägsna ställning i avtalsförhållandet gjorde att tingsrätten fann att avtalet är oskäligt enligt 36 § avtalslagen och i sin helhet skulle lämnas utan avseende.
Tingsrättens menade att kvinnan hade blivit utsatt för en allvarlig kränkning genom avskedandet och att arbetsgivaren skulle ersätta henne med ett allmänt skadestånd om 150 000 kronor.
Tingsrätten fann vidare att kvinnans sjukskrivning på grund av panikångest var en direkt följd av bolagets agerande mot henne, och att arbetsgivaren därför var skyldig att ersätta henne med ett ekonomiskt skadestånd för inkomstförlust, med knappt 7 500 kronor.
Arbetsdomstolen, AD, finner nu att kvinnan inte har förmått visa att det mellan henne och bolaget träffade avtalet är ogiltigt. Talan mot bolaget om allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen ska därmed avslås.
Bolagets agerande att beordra kvinnan att inställa sig för arbete kan alltså inte jämställas med ett avskedande eller en uppsägning av henne. Bolaget har därmed inte heller brutit mot någon de åberopade formaliabestämmelserna. Tingsrättens dom i dessa delar ska därmed ändras.
Eftersom AD funnit att det inte varit fråga om något avskedande eller någon uppsägning från arbetsgivarens sida ska därmed även talan om ekonomiskt skadestånd avslås och tingrättens dom ändras i enlighet härmed.
red@dagensjuridik.se
