En annan lika adekvat fundering: Ska man kasta in jästen efter degen i ugnen? Bägge funderingarna utlöses vid läsning av ett prejudikat, MIG 2006:7, från Migrationsdomstolen (MIÖD).
Målet rör en asylansökan från en albansk person, hemmahörande i Kosovo i Serbien och Montenegro, som åberopar att han av sina albanska landsmän och Kosovos befrielsearmé (UCK) anses vara en förrädare, en kollaboratör, eftersom han som handelsresande haft affärskontakter även med serber och serbiska byar.
De i migrationsprocessen inblandade myndigheterna har fått utstå mycken kritik för de, generellt sett, långa handläggningstider som ett migrationsärende tar i anspråk. Långa handläggningstider medför ofta stor psykisk påfrestning för den som väntar på ett så pass livsavgörande beslut som ett uppehållstillstånd. Även rättssäkerheten kan komma i kläm om processen drar ut på tiden. När så myndigheterna anser sig ha funnit en laglig väg för ett snabbare beslutsfattande, skulle man kunna tro att Migrationsöverdomstolen (MIÖD) skulle vara nöjd. Men snabbhet är ju inte det enda saliggörande i en rättsprocess, utan i en process ska ju framförallt rättssäkerhetens än starkare krav på en lagenlig handläggning tillgodoses. Denna starka komponent i begreppet rättssäkerhet lyfts fram av MIÖD i detta prejudikat, där ett av problemen var hur Utlänningslagens regel (8:6), om att ett avisningsbeslut får verkställas innan det vunnit laga kraft, s.k. ”omedelbar verkställighet”, skall tolkas och tillämpas.
I båda underinstanserna har man tolkat rätten att omgående avvisa en sökande så, att reglerna om kommunikation, officialprincipen, rätt till muntlighet samt sökandens behov av ombudsassistans får vika, om föredraganden under det inledande samtalet med sökanden – trots att tolk enbart deltagit i samtalet via telefon – beslutar sig för att denne inte har asylskäl, fastän åberopad landinformation gav vid handen att en person i sökandens situation – den påstådde kollaboratörens – alltfort kan ha ett skyddsbehov på grund av förhållandena i landet.
Frågan som ställs i MIÖD är under dessa förhållanden när beslutet att avslå ansökan egentligen togs? Hade man inte de facto startat hela beslutsförfarandet med utgångspunkten att personens ansökan skulle avslås?
Av MIV:s bemötande av sökandens överklagande, författat av sökandens av överdomstolen förordnade ombud, framkommer att man tolkat rätten att omgående avvisa en asylsökande som en parallell till beslut att avvisa någon till annat EU-land med stöd av den s.k. Dublinförordningen. Det sistnämnda förfarandet utgör dock ingen prövning av sökandens asylskäl, utan enbart beslut om att sökandens ansökan om asyl skall handläggas av den EU-medlemsstat där sökanden först lämnat in en asylansökan, varför MIÖD avvisar jämförelsen. Situationerna är inte parallella och den behandling sökanden i vårt prejudikat fått, av såväl verk som underdomstol, innebar att man åsidosatte skyldigheten att kommunicera material och att man åsidosatte sökandens möjligheter att ta till vara sina rättigheter, då han blivit tillsänd material på svenska och engelska, språk som han inte förstod och då han inte givits möjlighet till muntlig kontakt med beslutsfattare och domare.
Vilken motivering gav då verket?
Jo, att Utlännings Nämndens praxis alltjämt skall iakttas och att denna innebar att man inte måste kommunicera allt material med sökanden innan ett beslut meddelades, eftersom risken för att sökanden skulle hålla sig undan skulle öka i sådant fall. I det aktuella fallet hade verket, skriver man, lyssnat på sökanden och dragit slutsatser i beslutet utan att göra några mer ingående överväganden. I ärenden där verket initialt bedömer att ansökan är uppenbart ogrundad skall inga närmare utredningar ske. Om behov av närmare utredning föreligger är ansökan inte uppenbart ogrundad och en omedelbar avvisning kan inte beslutas.
Prejudikatet utmynnade i ett återförvisande av ärendet till Migrationsverket, sedan överdomstolen konstaterat att ingen av underinstanserna uppfyllt sitt utredningsansvar och att bägge instanser tillämpat regeln om omedelbar verkställighet på ett felaktigt sätt. Ett snabbt beslut får inte fattas på bekostnad av rättssäkerheten och finns det landinformation som objektivt styrker sökandens skyddsbehov måste ett beslut om uppehållstillstånd avvakta en utredning av sökandens individuella skäl, även om detta kommer att innebära att beslutet dröjer.
Således, som svar på de initialt ställda frågorna, ska sägas: Snabbt, men inte så snabbt att utredning av asylskäl ej hinns med. Tillika skall jästen in i degen, innan degen sätts i ugnen, dvs. utredning först och därefter beslut, inte tvärt om.
