Det första fallet handlar om en anmälan där mamman till ett barn blev nekad att få ha med sig sitt ombud vid möten med socialtjänsten eftersom motparten, barnets pappa, hade rådfrågats och sagt att han inte ville att ombudet skulle vara med.
JO konstaterar att det i och för sig inte har varit fråga om ett formellt beslut om att avvisa mammans ombud men däremot om att förvägra ombudet att ta del av sekretessbelagda uppgifter. Orsaken var att socialtjänsten inte har uppfattat ombudet som ”ett juridiskt ombud” – vilket enligt JO saknar betydelse.
Justitiombudsmannen Lilian Wiklund skriver:
”Med ombud avses någon som har muntlig eller skriftlig fullmakt från parten att föra hans eller hennes talan. Som huvudregel gäller att ett ombuds rätt att ta del av uppgifter i ett ärende – även sådana uppgifter som omfattas av sekretess – följer den rätt som huvudmannen har. Förvaltningslagen innehåller inte några principiella begränsningar hänförliga till ett ombuds kvalifikationer, exempelvis att ombudet måste ha juridisk utbildning. En part har i princip rätt att fritt välja vem som ska vara hans eller hennes ombud. Det är således fullt möjligt att som ombud anlita en bekant eller nära släkting.”
I ett annat familjerättsärende som handlades av samma myndighet inträffade en liknande händelse. Pappan till ett barn som var föremål för utredning kom till ett inbokat möte tillsammans med en god vän som han uppgav var hans ombud. Mamman till barnet tillfrågades om varvid hon sa nej till pappans ombud.
Socialtjänsten informerade då pappan om att ombudet inte fick ta del av uppgifter som omfattas av sekretess. ”Detta med hänvisning till att X (ombudet) inte var en ’juridisk företrädare’ och därför inte bedömdes ha rätt att ta del av uppgifter som hos socialtjänsten omfattas av sekretess.”
JO skriver:
”Som framgått är det emellertid inte möjligt att, som nämnden hävdat, ställa krav på att en person har särskilda juridiska kunskaper för att han eller hon ska få vara ombud.”
Foto: Pernille Tofte och Scanpix
