En man provanställdes som tennistränare i en klubb i december 2005, varpå anställningen övergick i en tillsvidareanställning. I september 2009 varslades mannen om uppsägning på grund av personliga skäl, men innan uppsägningen verkställts avskedades han.
Tennisklubben har gjort gällande att mannen grovt har åsidosatt sina åligganden i anställningen och att skäl för avskedande förelegat, i vart fall har det funnits saklig grund för en uppsägning. Mannen ska vid flera tillfällen ha agerat illojalt, överskridit sina befogenheter och uttalat sig kränkande om klubbens ledning.
Arbetsdomstolen, AD, fann dock att det inte ens förelegat saklig grund för uppsägning av mannen. Avskedandet ogiltigförklarades och tennisklubben förpliktigades att betala allmänt skadestånd om125 000 kronor till mannen.
Roland Bergkvist, mannens ombud i AD, delar domstolens slutsatser.
– Bristen hos tennisklubben är att den har gett sin anställde dåligt stöd i hur arbetet skulle utföras. Klubben har inte använt sin arbetsledningsrätt på ett riktigt sätt, inte varit tydlig och istället försökt att ”sätta dit” tränaren.
Roland Bergkvist menar att även andra ideella föreningar borde ta domen till sig och lära sig av den.
– Orsaken till att det överhuvudtaget blev en tvist som slutade i domstol är bristande kunskaper hos styrelsen om vad det innebär att vara arbetsgivare. Det är tyvärr inte så sällan som de fackliga organisationerna stöter på dessa problem hos ideella föreningar som inte har eller anser sig behöva resurser för att vara arbetsgivare. De inser inte vilket ansvar det innebär genom att inte ta reda på vad som krävs av en arbetsgivare.
Sven Lindvall var ombud för tennisklubben. Han menar att AD inte visat någon förståelse för vare sig den ideella sektorns och små arbetsplatsers arbetsrättsliga särart i domen.
– Utifrån vad AD finner styrkt skulle jag kunna ha förståelse för utgången om det varit fråga om en kommunalt anställd tennistränare i kommunen. Nu var det fråga om en ideell förening med två anställda, tränaren och en kanslist, där ”ägaren” och arbetsgivaren består av förtroendevalda styrelseledamöter som helt oavlönade på fritiden utövar sitt verksamhets- och arbetsgivarskap.
– I sådan situation måste det krävas extra mycket i form av lojalitet och följsamhet av den anställde gentemot styrelsens intentioner och beslut, säger Sven Lindvall.
– Härutöver är det fråga om en mycket liten arbetsplats där det inte finns utrymme för att lösa uppkomna samarbetsproblem med omplaceringar och andra åtgärder såsom till exempel i en kommun. Denna viktiga aspekt saknar jag helt i AD-domen och därmed har jag vissa svårigheter att förlika mig med utgången även i beaktande av vad som enligt AD styrkts i målet.
Hade arbetsgivaren lyckats styrka sina påståenden hade också saklig grund för uppsägning förelegat, menar Sven Lindvall, som särskilt påpekar de flesta arbetsgivarförhör hölls på telefon av processekonomiska skäl.
– Jag har aldrig tidigare under mina 32 år arbetsrättsliga processår förlitat mig på telefonförhör i denna utsträckning och kommer aldrig framöver göra det igen. Jag kan så här i efterhand inte utesluta att detta påverkat styrkan av bevisningen – alltså att domstolens ledamöter inte riktigt kunde känna den enorma frustrationen som förelåg gentemot tränaren.
Domen kommer enligt Sven Lindvall inte att få någon praktisk betydelse.
– Den kommer inte leda till någon ändrad syn på saklig grund/avskedsgrund i vår rådgivning till våra medlemmar, då jag är övertygad om att det förelegat även i detta fall om bevisningen fallit bättre ut.
