Nyligen kom Mosa Sayeds avhandling ”Islam och arvsrätt i det mångkulturella Sverige” ut i bokform. Omslaget är mattsvart, framsidan prydd med en turbanbeklädd kurbitsmålad dalahäst som tycks betrakta sin egen spegelbild, där dekoren istället består av arabiska tecken.
Mosa Sayed, verksam som gästlärare vid Juridiska institutionen på Uppsala universitet, berättar att avhandlingen fyller flera syften. Det övergripande syftet är dock att problematisera de i dag gällande reglerna i den svenska internationella arvsrätten mot bakgrund av ett mångkulturellt samhälle.
– Sverige är i dag ett heterogent samhälle i fråga om härkomst, medborgarskap, nationell och religiös tillhörighet. Dessa förhållanden har direkta internationellt privaträttsliga följder. Den allmänna politiken i Sverige bygger också på en mångkulturell utgångspunkt som innebär en strävan efter att ge enskilda förutsättningar att leva efter värderingar som överensstämmer med den egna kulturen, säger Mosa Sayed
Han hänvisar till regeringsformen målsättningsstadgande i 1:2 andra stycket, som bland annat slår fast att den enskildes kulturella välfärd ska vara grundläggande mål för den offentliga verksamheten.
– Jag delar denna uppfattning och förespråkar i avhandlingen att en individs religiösa uppfattning och kulturella tillhörighet även bör kunna få betydelse för vilka regler som skall styra över kvarlåtenskapens fördelning vid en persons död.
För att illustrera gränser, men också möjligheter, av ett mångkulturellt perspektiv inom den internationella privaträtten tar avhandlingen sin utgångspunkt i islamiskt färgade arvsregler.
Eftersom den internationella privaträtten alltid hänvisar till en nationsstats rättsregler, används i avhandlingen egyptisk arvsrätt som exempel, berättar Mosa Sayed.
– Den egyptiska arvsordningen upprätthåller de arvsföreskrifter som finns i koranen och är ett exempel på regler som av en del muslimer betraktas vara delar av religionen. Samtidigt innehåller den egyptiska arvsordningen principer som strider mot svenska grundläggande värderingar.
Som exempel på det senare nämner Mosa Sayed att kvinnor och män i vissa fall inte medges arvsrätt med samma lott, att barn av ogifta mödrar diskrimineras och att religionen kan ha betydelse för rätten till arv och i allmänhet att män är prioriterade framför kvinnor.
Hur bör det svenska internationellt arvsrättsliga regelverket tolkas och tillämpas när det hänvisar till exempelvis egyptisk arvsrätt och sådana regler som diskriminerar? Hur långt kan vi driva det mångkulturella perspektivet i dessa fall?, är frågor som diskuteras i avhandlingen.
– För att komma åt de normkonflikter som kan uppstå i dessa fall används i avhandlingen det sedvanliga ordre public-förbehållet i den svenska internationella privaträtten, men också den Europeiska konventionen för de mänskliga rättigheterna. Praxis från Europadomstolen är i arvsfrågor relativt klar; diskriminering är inte tillåten, konstaterar Mosa Sayed.
Han tror att ämnet för avhandlingen intresserar en bredare krets av människor, såväl jurister som icke juridiskt skolade personer.
– Avhandlingens frågeställningar rör i själva verket allmänna frågor om kulturmöten. För den som är intresserad av islamisk rätt, ger boken tillfälle till en djupdykning i en del av den levande islamiska rätten, närmare bestämt den islamiska arvsordningen.
Det är första gången ämnet behandlas på denna nivå på ett skandinaviskt språk, säger Mosa Sayed.
– Även för den, exempelvis en domare, som står inför att tillämpa en på islamisk rätt grundad arvsordning, torde boken vara en värdefull informationskälla.
Mosa Sayed erhöll sin jur kand vårterminen 2003 vid Juridiska institutionen, Uppsala universitet. Under hösten 2003 studerade han vid det amerikanska universitetet i Kairo, Egypten. Bortsett från ett års föräldraledighet har Mosa Sayed varit verksam vid Juridiska fakulteten i Uppsala sedan 2004 då han inledde han sina forskarstudier. Den 29 januari 2010 disputerade han med aktuell avhandling.
Johanna Haddäng
johanna.haddang@dagensjuridik.se
