Polisen diskuteras ofta när det gäller bemötandefrågor. Med all rätt. Det är extremt viktigt att vi har en polis som alltid uppträder juste och med värdighet. Andra myndigheter hamnar lätt lite i skymundan. En av dem är Transportstyrelsen.
Kanske är jag en smula jävig när jag uttalar mig om Transportstyrelsen. Det började nämligen med att jag blev påförd en straffavgift på 500 kronor för att jag inte i tid hade betalat in en trängselskatteavgift på tio kronor. Ingen påminnelse hade jag fått. Jag fick ju skylla mig själv. Jag hade varit försumlig. Men samtidigt tänkte jag: vilken näringsidkare skulle våga komma med en 500-kronorsavgift till en kund som inte betalat en fordran till näringsidkaren på tio kronor? Utan påminnelse ens. Nåväl; det är ju inte Transportstyrelsens fel att regelverket är så tufft gentemot den stackars bilisten från landet, som vågat sig in med sin enkla bil i självaste huvudstaden.
Men sedan blev det värre. Jag påfördes i somras av Transportstyrelsen en vägtrafikregisteravgift och skyltavgift för en släpvagn jag aldrig ägt. Fel kan ju alla göra, tänkte jag och ringde upp en hygglig handläggare på Transportstyrelsen, som rådde mig att betala in avgifterna. Så skulle jag få tillbaks pengarna när allt blivit utrett. Annars kunde jag hamna hos Kronofogden, la handläggaren myndigt till dock utan att låta alltför hotfull.
Jag följde rådet. Fick också pengarna åter i sinom tid. Men så kom därefter ett hotbrev från Transportstyrelsen avseende samma släpvagn. Den som jag aldrig ägt. Jag fick en påminnelse om att göra rätt för mig och nu hade jag också påförts en påminnelseavgift. Jag skulle genast betala ”för att undvika ytterligare kostnader”. Efter telefonsamtal och en skriftlig begäran om omprövning från min sida, ringde en person, som troligen befann sig i någon form av chefsposition och förklarade för mig att nu kunde jag vara lugn; saken med släpvagnen var sluthandlagd. Hittills har heller inte kommit någon ytterligare påminnelse i saken.
Jag hade nog inte skrivit denna krönika om jag inte fått veta att Åke Nilsson i Malmö hade uppmanats av Transportstyrelsen att betala in tio kronor i trängselskatt om han ville undvika att påföras en avgift på 500 kronor och kanske hamna hos kronofogden, trots att det var uppenbart att varken Åke själv eller hans bil varit i Stockholm. Allt var ett misstag men likväl måste, enligt Transportstyrelsen, ärendet ha sin gång. Åke Nilssons ärende påminde alltför mycket om mitt släpvagnsfall för att fråga skulle vara om ett enstaka undantag från en i övrigt invändningsfri verksamhet.
Må vara att trängselskatten är kringgärdad av tuffa lagregler. Men lite sunt bondförnuft måste ändå kunna tillåtas. Hos Transportstyrelsen liksom inom Polisen. En fras som ”Det här ska vi ordna. Du ska inte behöva bekymra dig ett dugg längre” skulle vara att rekommendera till chefer och handläggare hos Transportstyrelsen, när något gått fel. Stora starka myndigheter skapar nämligen goodwill genom ett hyggligt och medmänskligt bemötande. En strikt och stelbent lagtillämpning kan ofta verka i motsatt riktning.
Sven-Erik Alhem
Samhällsdebattör och tidigare överåklagare
