Den 15-årige pojken greps misstänkt för försök till stöld ur ett skåp i ett omklädningsrum på ett badhus i Skåne. Nästan fem timmar efter gripandet påbörjades förhöret med honom och ytterligare en timme senare anmäldes gripandet till åklagaren som beslutade att anhålla 15-åringen.
Justitieombudsmannen konstaterar nu att den som är under 18 år får häktas endast när det är uppenbart att betryggande övervakning inte kan anordnas på annat sätt. Det ska dessutom finnas synnerliga skäl för häktning.
Kollusionsfara
Detta gäller enligt JO även beslut om anhållande eftersom häktningskraven då måste vara uppfyllda. Kravet på synnerliga skäl för unga personer ska alltså i princip vara uppfyllt även när det är fråga om att ”bara” anhålla personer som är under 18 år.
JO konstaterar dessutom att det brott som 15-åringen misstänktes för inte har varit av särskilt allvarligt slag. Enligt JO framstår det som ”uppenbart” att något frihetsberövande straff inte skulle ha kunnat bli aktuell för 15-åringen.
JO skriver:
”När det gäller de särskilda häktningsskälen har utredningen visat att kammaråklagarna A och B gjorde bedömningen att det fanns en mycket stark kollusionsfara (risk att utredningen försvåras. red:s anm.) då P (pojken) var släkt med de båda vittnena. Det var enligt åklagarnas uppfattning avgörande för utredningen att förhör kunde hållas utan att vittnena haft möjlighet att tala ihop sig om händelseförloppet.”
JO konstaterar att det i och för sig inte finns skäl att ifrågasätta bedömningen om att det fanns en kollusionsfara i ärendet – men att detta govetvis inte är tillräckligt för att frihetsberöva en pojke som är 15 år.
Sammantaget anser JO att det brott som 15-åringen misstänktes för inte var tillräckligt allvarligt för att det kan anses ha varit proportionerligt att anhålla honom överhuvudtaget. Omständigheterna har enligt JO också varit långt ifrån sådana att det fanns synnerliga skäl för häktning.
Den åklagare som beslutade om anhållandet kritiseras nu av JO. Den åklagare som därefter tilldelades ärendet borde enligt JO omgående ha hävt anhållandet och försatt 15-åringen på fri fot. Istället kom han att vara frihetsberövad i sammanlagt mer än ett dygn. Även denna åklagare får därför kritik.
Allvarligt med ett barn
JO kommer också fram till att polisens hantering av frågan om underrättelse till åklagaren och förhöret med 15-åringen inte har varit förenlig med kravet på skyndsamhet i rättegångsbalken. Även Polismyndigheten kritiseras därför för dröjsmålet.
JO skriver:
”Jag ser allvarligt på att en så ung person som P (pojken) har varit anhållen utan att det funnits tillräckliga förutsättningar för det. Frihetsberövandet har sammanlagt pågått i mer än ett dygn. Under en stor del av denna tid har hans möjlighet till kontakt med omvärlden dessutom varit mycket begränsad. Utöver det allvarliga men som ett frihetsberövande alltid måste anses innebära för en person i P:s ålder kan man utgå från att detta förhållande har inneburit en särskild påfrestning för honom.”
