Enligt åtalet var den dåvarande verksamhetschefen ansvarig för att man hade iordningställts ett särskilt rum för en äldre man med så kallad autism-spektrum-störning. Enligt åtalet skulle rummet ha använts för att hålla mannen inlåst vissa tider på dygnet.
Rummet var beläget mellan två vårdavdelningar och handtaget på dörren var bortmonterat vilket gjorde att dörren inte gick att öppna från insidan. Enligt åtalet hade mannen lämnats ensam i rummet under långa stunder utan möjlighet att ta sig ut.
”Ett lugnt rum”
Den åtalade verksamhetschefen har under rättegången förnekat brott. Hennes inställning har varit att hon varit med och tagit fram det aktuella rummet som hon har beskrivit som ett ”lugnt rum” i syfte att mannen skulle ha någonstans att vara när han blev ”upprörd och alltför utåtagerande mot personalen”.
Enligt henne har hon aldrig gett några direktiv till personalen att den boende fick lämnas ensam i rummet. Hon nekar också till att ha känt till att handtaget på dörren var borttaget.
Tingsrätten har i och för sig kommit fram till att det inte finns någon tvekan om att mannen har lämnats ensam i rummet både dagtid och nattetid och att det i princip har handlat om hela nätter samt att dörren till rummet har saknat handtag vilket har gjort att han inte har kunnat ta sig ut. Rummet har dessutom saknat larmanordning.
Tingsrätten skriver:
”Den enda möjligheten för den boende att göra sig hörd och få kontakt med personalen har varit att ropa och/eller banka på dörren. Enligt tingsrätten har den boende härigenom utsatts för ett frihetsberövande som inte varit lagligt.”
Omständigheter som försvagar åtalet
När det gäller verksamhetschefens kännedom om hur rummet använts – och vilka direktiv hon gett till personalen – kommer tingsrätten fram till att det finns bevisning, främst vittnesmål från personalen, som tyder på att hon har ombesörjt att rummet iordningställdes i syfte att mannen skulle kunna hållas inlåst i perioder – och även gett personalen direktiv om att rummet kunde användas på det sättet.
Tingsrätten anser dock att finns omständigheter ”som försvagar åtalet”. Tingsrätten skriver.
”En sådan omständighet är det egenintresse som en del av vittnena kan tänkas ha av att en överordnad pekas ut som ansvarig för att den boende lämnats ensam i rummet. En annan omständighet är att en del vittnen har berättat att den dåvarande verksamhetschefen, såvitt de känner till, inte alls har gett sådana direktiv som åklagaren har påstått. En tredje omständighet är att dokumentationen när det gäller brukandet av rummet har varit mycket bristfällig, vilket ger ett inte obetydligt utrymme för att personalen tagit egna initiativ i vissa avseenden när det gäller användandet av rummet.”
Tingsrätten anser därför att utredningen inte är ”tillräckligt robust” för en fällande dom och den före detta verksamhetschefen frias därför.
Foto: Hasse Holmberg/TT
