En man som kroppsvisiterades av polisen filmade händelsen, vilket blev åklagarens bevisning som fällde poliserna för tjänstefel. Någon skälig misstanke om brott fanns inte vid kroppsvisitationen eller vid tagandet av hans mobiltelefon.
En man stoppades av en kvinnlig polisassistent på Tjärhovsgatan i höjd med Björns trädgård efter att han passerat Götgatan i riktning från Medborgarplatsen. Inledningsvis pratade han och polisassistenten och därefter anslöt en kvinnlig polisinspektör till samtalet. Samtalen spelades in av mannens mobilkamera. Han har förklarat att han ville ha bevis så att det inte bara skulle vara hans ord mot polisernas. Han har vidare berättat att han sedan han var 16 år blivit stoppad av polisen hundratals gånger på grund av sitt utseende.
Han frågade flera gånger om han var misstänkt för brott men polisassistenten hade i ett inledande skede uppgett att han inte var det, men han fick ändå inte gå. När polisinspektören kom till platsen uppgav hon för honom att han var misstänkt för att vara efterlyst.
Förhörsteknikens psykologi och ”mjuka” sidor
Hur påverkar psykologi egentligen bevisvärdet i ett förhör? I detta avsnitt delar advokat Johan Eriksson med sig av erfarenheter från några av Sveriges mest uppmärksammade brottmål och utmanar den traditionella bilden av det aggressiva motförhöret. Med utgångspunkt i vittnespsykologi, bevisvärdering och praktisk processföring diskuteras varför vänlighet ibland är ett starkare juridiskt verktyg än konfrontation, hur trovärdighet skiljer sig från tillförlitlighet och varför ett dåligt genomfört motförhör kan stärka motpartens bevisning.
Vägrade identifiera sig
När mannen vägrade identifiera sig tog polisinspektören hans mobiltelefon ifrån honom. Ett beslut om kroppsvisitation fattades. Polisinspektören kallade på en manlig kollega som kom till platsen och genomförde en kroppsvisitation av mannen. Vid denna tid hade mobilkameran slutat spela in.
Mannen har berättat i målet att han slutade tjafsa när poliserna tog tag i honom eftersom han inte ville göra motstånd. Enligt hans uppgifter blev han upptryckt mot väggen. Polisinsmpektören höll i hans vänstra arm, polisassistenten höll i hans högra arm och den manliga poliskollegan gick igenom honom. Visitationen tog ungefär en minut.
Vid visitationen påträffades mannens legitimation, men inte något olagligt. Efter en slagning i polisens system konstaterades att mannen inte var efterlyst för något brott. Han tilläts lämna platsen och i direkt anslutning till händelsen ringde han till 112 och upprättade en anmälan.
Någon dokumentation i form av anmälan och registrering av tvångsmedel har från polisernas sida inte upprättats.
Ingen skälig misstanke
Mannen har berättat att han inte vid något tillfälle har hört poliserna uppge att det funnits någon skälig misstanke. Polisassistenten uppgav enbart att det i området förekommer mycket narkotika och vapen. De uppgav inget annat än att han var efterlyst. De sa att de skulle ta med honom till polisstationen om han inte visade sin legitimation. Han visste att de inte hade lagstöd, men han upplevde att det blev som ett hot.
”Det kändes förnedrande och kränkande att bli visiterad. Han skämdes eftersom alla som gick förbi säkert trodde att han hade gjort något. Händelsen har påverkat honom efteråt och han tänker ofta på att han kommer bli stoppad av polisen”, framgår det av domen.
Polisassistenten har i målet uppget bland annat att det är olyckligt att de missade att dokumentera ingripandet och att det i detta fall beror på den mänskliga faktorn. Hon uppfattade att ingripandet mot mannen låg inom ramen för vad hon fått lära sig. Vidare har hon uppgett att hon inte tagit mannens mobiltelefon.
Polisinspektören som anlände något senare till platsen hade sett på håll att det var en hetsk diskussion mellan polisassistenten och mannen. Hon berättar att hon ansåg redan vid denna tidpunkt att mannen var skäligen misstänkt med anledning av hans klädsel, kroppsspråk, tiden och platsen, att han tog sig för fickorna, att han gick forcerat, att han hade en så kallad becknarväska samt att han hade keps med uppdragen huva. Enligt hennes bedömning var det solklart att han skulle visiteras.
”Det är ofta svårt att förstå för människor som inte arbetar ute på gatan, men bedömningen bygger på magkänsla och erfarenhet”, har hon berättat i målet.
Inte tryckts upp mot väggen
Båda poliserna har uppgett att mannen inte har tryckts upp mot väggen.
Tingsrätten konstaterar att polisernas uppgifter har i efterhand gett förklaringar till att mannen var misstänkt för narkotikabrott. Detta var dock inget som delgavs mannen vid tillfället. Mannens uppgifter stöds, till skillnad från polisernas, av innehållet i de videfilmer som tingsrätten tagit del av. Av videofilmerna framgår att polisassistenten inledningsvis sagt till mannen att han inte var misstänkt för något och att polisinspektören senare under samtalet förklarat att mannen var misstänkt för att vara efterlyst. Ingen av poliserna har, i vart fall under den del av händelsen som filmerna omfattar, uppgett för mannen att han var skäligen misstänkt för brott. Att mannen vägrat identifiera sig är inte tillräckligt för en skälig misstanke.
Tingsrätten konstaterar att mannen alltså varken vid det inledande skedet eller när kroppsvisitationen genomfördes var skäligen misstänkt för brott. Det fanns därmed ingen rätt för poliserna att på den grunden genomföra kroppsvisitationen av honom. Vägran att identifiera sig har inte grundat någon rätt för poliserna att omhänderta honom för identifiering och att i det sammanhanget visitera honom.
Vidare skriver tingsrätten att poliserna har fällt yttranden till mannen med innebörd att han skulle få följa med till polisstationen om han inte identifierade sig.
När poliserna krävde att mannen skulle identifiera sig och utan stöd i lag uppgav att han annars skulle få följa med till polisstationen har de agerat i strid med gällande regler, skriver tingsrätten.
”Det är självfallet anmärkningsvärt att en polis förklarar för en enskild person att denne måste agera på ett visst sätt och att en tvångsåtgärd annars kommer att följa om det saknas lagligt stöd för att genomföra åtgärden”.
Mobiltelefonen
Mannen och poliserna har öven skilda uppgifter om när poliserna tog hans mobiltelefon ifrån honom. Enligt de uppgifter som lämnats av poliserna höll polisinspektören i mannens mobiltelefon under den tid som visitationen pågick. Tingsrätten uppger dock att genom förevisade filmer står det dock klart att polisinspektören tog ifrån mannen telefonen en tid innan hon kallade på den manliga kollegan som skulle utföra visitationen. Strax innan hon tog telefonen sa polisassistenten till mannen att han inte skulle ha på sig den (telefonen) ifall han skulle åka polisbil. Därefter tog polisinspektören telefonen och uppgav ”du får en chans till”.
”Uppgifterna som poliserna lämnat om att telefonen fråntagits N.N enbart i samband med visitationen är därmed motbevisade”, skriver tingsrätten som konstaterar att eftersom det inte varit fråga om något regelrätt förhör har det saknats lagstöd för att frånta mannen telefonen.
Tingsrätten konstaterar att poliserna ska dömas för tjänstefel. Eftersom deras handlande har inneburit att mannen orsakats olägenhet när han utan godtagbar anledning blivit stoppad, fråntagits sin telefon och kroppsvisiterats på allmän plats och att det inte funnits dokumentation från poliserna avseende det inträffade ska tjänstefelen inte bedömas som ringa.
Döms till 40 dagsböter
De döms till 40 stycken dagsböter vardera utifrån deras respektive ekonomiska förhållanden, motsvarande 40 dagsböter om 430 kronor samt 40 dagsböter om 300 kronor.
Mannens skadeståndstalan ogillas dock då tjänstefelet i sig inte är tillräckligt för att anse att det föreligger synnerliga skäl för att utkräva skadeståndsansvar.
Poliseran får dock återbetala deras respektive försvararkostnad och solidariskt återbetala kostnaden för målsägandebiträdet till staten.
