En skogsägare träffade avtal med ett skogsbolag om försäljning av virke. Datum för avverkning sattes några månader fram i tiden för att skogsägaren skulle hinna göra en obligatorisk anmälan till Skogsstyrelsen.
Köparen kontaktade dock skogsägaren ett par månader innan utsatt datum och meddelade att man var i akut behov av virke redan samma dag. Avverkningen inleddes genast, utan att anmälan hade gjorts. Skogsägaren insåg drygt tio dagar senare sitt misstag och stoppade omedelbart all avverkning. Han kontaktade Skogsstyrelsen nästföljande dag och anmälde avverkningen. Omkring tre hektar skog hade då avverkats.
Skogsägaren åtalades för att i strid med 14 § skogsvårdslagen ha avverkat skog utan att först ha underrättat Skogsstyrelsen om detta. Skogsägaren medgav de faktiska omständigheterna, men bestred ansvar med hänvisning till att brottet var att bedöma som ringa. Tingsrätten fann att skogsägaren agerat oaktsamt. Mot bakgrund av de åtgärder som han vidtagit, till exempel att anmäla sig själv till Skogsstyrelsen, ansåg tingsrätten dock att gärningen kunde bedömas som ringa. Åtalet ogillades.
Åklagaren överklagade domen och yrkade att skogsägaren ska dömas i enlighet med åtalet. Hovrätten konstaterar att bedömningen av gärningen får ses med hänsyn till samtliga omständigheter och särskilt med beaktande av lagstiftningens syfte. I lagens förarbeten lyfts anmälningsskyldigheten fram vid avverkning som är av särskilt intresse för naturvården. Plikten att anmäla avverkning infördes främst för att ge Skogsstyrelsen möjlighet att kontrollera virkesuttag och återväxtåtgärder.
Hovrätten finner att skogsägaren av oaktsamhet agerat i enlighet med åklagarens gärningsbeskrivning. Skogsägaren var väl insatt i gällande regelverk och visste att han skulle göra en anmälan till Skogsstyrelsen. Det var köparen, inte skogsägaren, som tog initiativet till avverkningen. Så fort misstaget med avverkningen uppdagades stoppades den av skogsägaren, som då gjorde en anmälan. Även om det område som avverkades inte var obetydligt var det inte fråga om sådan skog som varit av särskilt naturvårdsintresse. Inte heller har avverkningen lett till någon ekonomisk vinst att det finns skäl att se extra allvarligt på avverkningen. Mot denna bakgrund finner hovrätten att skogsägarens misstag inte kan anses klandervärt och gärningen är att se som ringa. Hovrätten fastställer därmed tingsrättens dom och åtalet ogillas.
