Från hösten 2011 skall svenska magisterutbildningar avgiftsbeläggas för studerande som inte kommer från ett EES-land.
Motivet är ekonomi. På regeringskansliets hemsida står att ”på den internationella studentmarknaden finns resurser vi går miste om”. Nyordningen kan synas sympatisk. Varför skall skattefinansierade svenska universitet ge utländska medborgare gratis utbildning på främmande språk?
Beslutet har lett till spekulationer. På universiteten finns oro om att magisterutbildningarna får färre sökanden och att kvaliteten på studenterna kommer att sjunka. Å andra sidan har antagits att studieavgifter kan öka universitetens status och på sikt leda till fler studenter. Hur det blir vet dock ingen.
Det enda vi säkert vet är att förutsättningarna ändras, att utomeuropeiska studenter kommer att särbehandlas negativt och att det finns risk att magisterprogram tappar deltagare eller t.o.m. hotas av nedläggning.
Mycket talar dock för att utbildningarna inte bör utsättas för experiment som hotar kvaliteten. Inte heller bör snäva ekonomiska överväganden styra.
Magisterutbildningar vid svenska universitet:
Skapar globala nätverk av experter.
Flertalet studenter återvänder till sina hemländer och arbetar senare inom det område de specialiserat sig. Ett magisterprogram kan efter tio år ha ett alumninätverk om 250 personer verksamma i 60 länder. Världsomspännande nätverk med Sverige som bas är en betydande resurs. Internationella projekt, kommersiella och akademiska, har avsevärt större chans att involvera svenska aktörer än vad annars vore fallet.
Befrämjar kunskapsuppbyggnad.
Att etablera magisterprogram tar lång tid. Programmen skall utformas och marknadsföras så att de kan konkurrera med lärosäten i andra länder. Undervisningen är på ett annat språk, innehållet skall spegla ett brett internationellt perspektiv och läromedel skall produceras. Utformning, genomförande och vidareutveckling förutsätter intensiv samverkan med ämnesexperter. Uttryckt på ett annat sätt är internationella magisterprogram nationella kraftsamlingar, till nytta för kunskaps¬uppbyggnaden som sådan.
Höjer universitetslärarnas kompetens.
Vid Stockholms Juridiska fakultet finns fyra magisterprogram. Förkunskapskrav är juristexamen men många deltagare har också yrkeserfarenhet, ofta från det aktuella programområdet. En lärare som måste anlägga ett globalt perspektiv på sin undervisning och som dagligen skall vara beredd diskutera ämnesfrågor med jurister från alla världens hörn är i en annan situation jämfört med den som inte ställs inför sådana utmaningar. Detta är till nytta för den inhemska undervisningen.
Är en viktig rekryteringsbas för doktorander.
Doktorandstudier tar minst fem år. Att finna och rekrytera rätt personer är svårt, många projekt misslyckas. Under ett magisterprogram får dock studenten och den tilltänkte handledaren under relativt lång tid tillfälle att bedöma förutsättningarna att framgångsrikt initiera forskningsprojekt.
Sätter verksamheten på kartan.
Den good-will ett välskött magisterprogram genererar är en garanti för inbjudningar till internationella aktiviteter, forskningsprojekt, konferenser m.m. – till nytta för universiteten, de inblandade fakulteterna och enskilda medarbetare. Att kunna visa upp ett magisterprogram är samtidigt en viktig faktor då det gäller att attrahera internationella experter.
Att universitetsutbildningen riskerar snävas in till ett mer nationellt eller europeiskt perspektiv framstår sammanfattningsvis som obetänksamt och otidsenligt. Genom att ta ut avgifter försvinner också en eventuell konkurrensfördel svenska universitet har jämfört med betydligt resursstarkare aktörer. Skulle dessutom några magisterprogram behöva avvecklas, vilket framför allt tekniska högskolor uttryckt oro för, innebär det intellektuell kapitalförstöring som är svår att återskapa.
Peter Wahlgren
