Under de senaste åren har skett en förändring av juristers beteende på arbetsmarknaden.
Generellt sett är jurister förhållandevis konservativa i sitt förhållningssätt till arbete och karriär.
Jurister har historiskt sett tagit sin juris kandidat examen, genomfört notariemeritering för att därefter välja karriär inom den offentliga sektorn eller inom den privata sektorn. Valde man en karriär inom den offentliga sektorn var fullgjord domarutbildning, fiskal- eller assessor, ett måste för att fortsätta inom domstol eller departement. Om valet istället blev att börja arbeta som biträdande jurist vid en advokatbyrå, så var målet för de flesta jurister att bli delägare hos byrån. Vanligtvis stannade man också kvar hos den byrå som man blivit anställd hos.
Idag ser det annorlunda ut. Det är inte lika många som får möjlighet till notariemeritering varför ett flertal jurister väljer att komplettera sin jur. kand. med en master utbildning för att bli mer attraktiv på arbetsmarknaden. Dessutom finns fler utbildningar att välja på om man vill läsa juridik, vilket även det medför att de klassiska vägvalen för juristen förändrats. Det är inte självklart att de etablerade juristutbildningarna blir studentens val. Nya möjligheter till karriärer öppnas upp för de nyexaminerade juristerna.
Efter att ha fullgjort sin utbildning med eventuell notariemeritering och/eller master utbildning som komplement är många yngre jurister intresserade av att ”prova” sig fram. Även om karriären börjar på en advokatbyrå innebär det inte att avsikten är att bli delägare. Ett stort antal jurister ser tiden på advokatbyrå som en utbildning, något som man väldigt gärna vill prova på under sin yrkeskarriär. De vill helt enkelt ”testa” olika arbetsgivare innan de bestämmer sig för vilken väg som passar dem bäst. Den optimala karriären för många yngre jurister kan vara att börja sin karriär inom offentlig sektor för att sedan prova konsultrollen hos advokatbyrå för att kanske slutligen arbeta inom den privata sektorn som bolagsjurist eller för ”en sak”, dvs. en organisation eller ett förbund. I mitt arbete som rekryterare möter jag allt oftare kandidater som uttrycker detta önskemål. För fem år sedan var det väldigt sällan som jag träffade yngre jurister som aktivt sökte sig till något förbund eller organisation, idag är betydligt oftare jag får de önskemålen.
Trenden är generellt att alltfler väljer att söka sig mot offentlig sektor efter ett antal år inom det privata näringslivet för att söka en balans i livet men med fortsatt viktiga arbetsuppgifter. Något som den offentliga sektorn borde vara väldigt glada över med tanke på de generationsväxlingar som krävs. Den privata sektorn, och då framförallt advokatbyråerna, behöver dock fundera över alternativa anställningsformer utöver rollen som biträdande jurister alternativt delägare.
Många advokatbyråer arbetar redan idag aktivt med frågor som ledarskap och hur man bäst attraherar och behåller sin kompetens. Det kommer absolut att ge resultat, för det är ett måste, frågan är bara hur man bäst angriper problemet.
Arbetsgivare måste förstå är att det inte handlar om bristande lojalitet eller engagemang utan snarare en nyfikenhet och ett behov av ökad flexibilitet. Dagens jurister tycker inte att det är konstigt att arbeta 2-3 år hos en arbetsgivare för att sedan gå vidare i karriären. Jag tycker inte heller att det är någon större skillnad mellan män och kvinnor eftersom de flesta jurister lever i jämställda relationer. Det är inte självklart att den ena eller den andra parten väljer att ge avkall på sin karriär. Båda parter vill arbeta men samtidigt ha ett betydelsefullt arbete och tid för familj, vänner och fridsintressen.
Sammanfattningsvis tror jag att arbetsgivare måste inse att vi har en situation på arbetsmarknaden som innebär att det kommer att krävas en större flexibilitet för att möta arbetstagarnas behov och önskemål och jag tror också att vi kommer att få vänja oss vid att arbetstagare stannar mellan tre till fem år på varje arbetsplats.
Rosita von Feilitzen
