Kammarrätten häver ett inhibitionsbeslut och anser att det funnits skäl att omedelbart omhänderta de hästar som funnits på en 51-åring mans arrenderade mark, i avvaktan på överklagande dom.
Trots påståenden om att mannen – som meddelats djurförbud – inte ägde hästarna fanns tillräckliga skäl för att så var fallet.
Länsstyrelsen beslutade i september 2019 att förbjuda en 51-årig man att ha hand om djur enligt djurskyddslagen och att han snarast – dock längst tre veckor – skulle göra sig av med de djur han hade.
I januari 2020 genomförde länsstyrelsen en oanmäld kontroll av mannens djurhållning på två fastigheter och konstaterade att där fanns ett 40-tal islandshästar som 51-åringen enligt fastighetsägarna fortfarande arrenderade. I samband med detta gjordes bedömningen att det var osannolikt att någon annan än 51-åringen var djurhållare till hästarna.
Beslutet om djurförbud fick laga kraft i juni 2020 och en dryg månad senare beslutades att samtliga djur i 51-åringens ägo skulle omhändertas. Beslutet verkställdes den 7 juli.
Beslutet inhiberades
En 31-årig kvinna överklagade beslutet till Förvaltningsrätten i Malmö och anförde att hon ägde tretton av de hästar som omhändertagits och att övriga hästar ägdes av andra personer, dock inte 51-åringen. 51-åringen överklagade på samma grunder och yrkade på inhibition.
Enligt djurskyddslagen ska ett djur omhändertas om det otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse eller om beslut om djurförbud inte följs.
Frågan var om det fanns skäl att meddela inhibition av länsstyrelsens beslut med stöd av förvaltningslagen § 35 tredje stycket.
Mot bakgrund av vad parterna ansåg inte domstolen att det framgick av länsstyrelsens beslut att ett omhändertagande av djuren varit befogat av sådana skäl som anges i förvaltningslagen. Beslutet skulle därför inhiberas.
Domen överklagades dock senare till Kammarrätten i Göteborg.
Kammarrätten biföll överklagandet
Frågan är alltså om länsstyrelsens haft fog för att förordna om omedelbar verkställighet av beslutet att omhänderta samtliga djur som 51-åringen äger eller har hand om.
Domstolen noterar att länsstyrelsens beslut att meddela 51-åringen djurförbud vunnit laga kraft. Samtidigt framgår dels att det hållits hästar på mannens arrenderade mark, dels att arrendatorn – enligt fastighetsägarens uppgifter – endast får hålla sina egna hästar på marken samt att arrendet inte får överlåtas på någon annan.
Kammarrätten anser mot den bakgrunden att det med tillräcklig grad av säkerhet är klarlagt att 51-åringen haft hand om hästar i strid mot djurförbudet. Det är enligt domstolen ett angeläget samhällsintresse att beslut om djurförbud upprätthålls och detta intresse väger tyngre än enskilda intressen.
Överklagandet bifalls därför på så sätt att inhiberingen av länsstyrelsens beslut ska upphävas. (Blendow Lexnova)