Försäkringskassan får skarp JO-kritik sedan man tagit drygt nio månader på sig att avgöra ett ärende om sjukersättning.
Dessutom kritiseras myndigheten för att inte ha informerat den berörde mannen om att man skulle beakta ett läkarintyg – från ett tidigare tillfälle – vid bedömningen.
En kvinna vände sig till JO med klagomål på Försäkringskassan efter att handläggningstiden i hennes sons ärende om sjukersättning varit
långsam och att vissa handlingar som legat till grund för beslutet inte
kommunicerats.
Sanktionssystemet för hälso‑ och sjukvårdspersonal – en översikt
Parallellt med att antalet tillsynsärenden mot legitimerad hälso- och sjukvårdspersonal ligger på en hög nivå och anmälningar om behörighetsinskränkningar ökar, föreslås att Inspektionen för vård och omsorg, IVO, ska kunna fatta interimistiska beslut – i vissa fall med sänkta beviskrav. Vilka regler gäller nu, och har IVO förutsättningar för att hantera utökade befogenheter på ett rättssäkert sätt? Ebba Sverne Arvill och Leila Nedaei redogör för dagens sanktionssystem, och några aktuella frågor.
Dröjde fem månader innan man vidtog åtgärder
Efter att JO begärt in handlingar från myndigheten framkom att Försäkringskassan efter inkommen ansökan, förutom några inledande åtgärder så som att kopiera över ett tidigare läkarutlåtande och kontrollera försäkringstillhörigheter, dröjde fem månader innan man vidtog ytterligare åtgärder.
Därefter begärdes kompletteringar in, men en försäkringsmedicinsk rådgivare konsulterades först två månader senare och förslag till beslut kommunicerades ytterligare en månad senare.
När det slutgiltiga beslutet att avslå mannens ansökan om sjukersättning fattades hade det gått drygt nio månader sedan ansökan inkom. Av beslutet framgick dessutom att ytterligare underlag än det som kommunicerats legat till grund för beslutet, bland annat underlag som mannen själv lämnat in och ett läkarutlåtande om hälsotillstånd som Försäkringskassan begärt in i en tidigare utredning i ett ärende om sjukpenning.
Kritiseras på tre punkter
JO konstaterar i sitt beslut att Försäkringskassan inte kunnat förklara den fem månader långa passiviteten och att denna bidragit till att handläggningstiden blivit alltför lång. Försäkringskassan kritiseras därför för detta.
Då handläggningstiden kommit att ”avvika markant” från den uppskattade
handläggningstid som mannen informerades om, och då förseningen
”måste ha varit uppenbar” för Försäkringskassan redan efter de första fem månaderna, kritiseras myndigheten även för att inte ha underrättat mannen om förseningen och för den bristande dokumentationen av de överväganden som gjorts i frågan.
Slutligen kritiseras Försäkringskassan dessutom för att man inte informerade mannen om att man skulle beakta ett tidigare läkarutlåtande i det aktuella avgörandet om sjukersättningen.
