Pojken kom till Sverige 2015 och folbokfördes som född år 2000 – trots att han hävdade att han var född år 2002.
Pojken överklagade med hjälp av en särskilt förordnad vårdnadshavare och yrkade att hans födelsetid skulle ändras.
Tidigare hade Migrationsdomstolen i Göteborg avslagit pojkens överklagande om att beviljas flyktingstatusförklaring och hans yrkande om att hans födelseår skulle registreras som 2002. Han hade då inte lämnat in några dokument för att styrka sin ålder och identitet utan bedömningen baserades ”enbart på en handläggares uppfattning om hans utseende och beteende”.
Ingen anledning att ljuga
I förvaltningsrätten i Göteborg visades däremot dokument upp men rätten ansåg inte att det räckte för att bevisa att han var 14 år. Överklagandet avslogs och pojken överklagade till kammarrätten.
Kammarrätten pekar på att pojken under hela sin tid i Sverige har hållit fast vid att han är född 2002 och att det inte finns någon anledning för honom att ljuga om sin ålder. Åldern hade inte heller haft någon avgörande betydelse för utgången i Migrationsdomstolens bedömning av hans flyktingsstatus.
Utgången i migrationsdomstolen kan enligt kammarrätten inte heller tillmätas någon betydelse när det gäller värderingen av Migrationsverkets åldersbedömning.
Kammarrätten skriver dessutom:
”Den afghanska identitetshandling, tazkira, som X (pojken) har lämnat in har, liksom afghanska pass, visserligen ett lågt bevisvärde när det gäller att styrka en persons identitetsuppgifter men handlingen ger ändå ett visst stöd för hans uppgivna födelsetid. Det är också svårt att se hur han på annat sätt skulle kunna styrka sin uppgivna ålder, särskilt som det i det här fallet handlar om en åldersskillnad på endast två år.”
Skiljaktig domare
Mot bakgrund av detta anser kammarrätten att pojken har gjort ”tillräckligt sannolikt” att han är född år 2002 och att hans ålder i den svenska folkbokföringen därför ska ändras.
Ett kammarrättsråd är dock skiljaktigt och anser att överklagandet ska avslås. Hon pekar bland annat på att det dokument som godkänts som identitetshandling har ett tveksamt ursprung.
Hon skriver:
”Av landinformation framgår att vid utfärdandet första gången av en tazkira är utgångspunkten att den som söker har en födelseattest. Om en sådan saknas utfärdas tazkiran genom att en manlig familjemedlem visar upp sin tazkira tillsammans med två vittnesmål. Med hänsyn till hur det går till när en tazkira utfärdas samt att det är oklart hur utfärdandet har gått till i just X (pojkens) fall anser jag att tazkiran inte ensam kan läggas till grund för en registrering av X (pojkens) födelsetid i folkbokföringen.”
