Domaren John Paul Stevens, 88, väntas avgå inom kort. Enligt bedömare är det också troligt att Ruth Bader Ginsburg, 75, avgår under Barack Obamas första mandatperiod. Båda domarna anses höra till Högsta domstolens liberala läger.
Nathaniel Persily, professor i juridik vid Columbia University, säger till AFP att det är troligt att valet faller på en kvinna eller en representant för en minoritetsgrupp. Av domstolens ledamöter har endast två varit svarta och två varit kvinnor. Ingen domare har hittills varit av latinamerikansk härkomst.
Presidenter tenderar historiskt sett att utse domare som delar deras poltiska uppfattning. Enligt Barack Obama, som själv varit professor i konstitutionell rätt, kommer empati vara ett kriterium vid valet av domare:
– We need somebody who’s got the heart, the empathy, to recognize what it’s like to be a young teenage mom. The empathy to understand what it’s like to be poor, or African-American, or gay, or disabled, or old.
Av domstolens nio domare anses fyra vara liberaler och fyra konservativa. Av Den nionde, Anthony Kennedy, har en vågmästarroll. Domstolens sammansättning har stor politisk betydelse. Domstolen är exempelvis delad i abortfrågan.
I det kontroversiella avgörandet Roe v. Wade från 1973 fann Högsta domstolen att rätten till ”privacy” även innefattade rätten att göra abort. Fem av de nuvarande domarna vill idag upprätthålla avgörandet.
Barack Obama sade under valrörelsen att han ville nominera liberala domare för att förhindra att Roe v. Wade upphävs. Som många republikaner före honom kritiserade abortmotståndaren McCain avgörandet som ett exempel på domstolspolitisering. Han menade också att pratet om empati är ett sätt för Obama att rättfärdiga fortsatt ”legislation from the bench”.
Andra stora frågor som kan påverkas av domstolens sammansättning är dödsstraffet, rätten att bära vapen, rätten att be i offentliga skolor och äktenskap mellan homosexuella.
Presidenten nominerar samtliga federala domare, därefter godkänns nomineringarna av senaten. Kandidaterna måste vara domare sedan tidigare, det är alltså möjligt att utse exempelvis professorer eller politiker.
Eftersom domarna utses på livstid är det svårt att förutse när de avgår. Sammansättningen var exempelvis oförändrad mellan åren 1994 och 2005. Flertalet presidenter har fått utse domare, men att en president får möjlighet att nominera fler än en domare är ovanligt. Obamas presidentskap kan därmed bli historiskt på flera sätt.
Fredrik Olsson
Läs också: Konstitutionen är större än Wall Street
