Konstitutionsutskottet har behandlat regeringens lagförslag och tilläggsprotokollet behandlar ömsesidig rättslig hjälp i brottmål.
Sverige tillträdde själva konventionen, som handlar om att länderna ska hjälpa varandra på olika sätt i brottsutredningar, redan 1967.
Rättslig hjälp i brottmål är en del av det internationella straffrättsliga samarbetet. Konventionen omfattar rättslig hjälp i form av bland annat bevisupptagning, husrannsakan, delgivning av rättegångshandlingar, överförande av lagföring och underrättelse om brottmålsdomar.
Tilläggsprotokollet innebär en vidareutveckling av Europarådskonventionens befintliga former av rättslig hjälp.
Regeringen hävdade att svenska myndigheter genom tilläggsprotokollet lättare skulle kunna få rättslig hjälp med fler åtgärder och att de enstaka lagändringar som tillträdet ger upphov till inte är orsak nog att inte anta protokollet. Vissa lagändringar var dock nödvändiga för att Sverige skulle kunna tillträda.
Riksdagens beslut innebär därför bland annat att en domstol blir skyldig att översätta viktiga handlingar i brottmål och skicka dem till berörda personer utomlands, oavsett vilket land personerna vistas i.
En person som är föremål för en förundersökning i Sverige ska också få förhöras genom videokonferens bara om han eller hon säger ja till detta.
Att tillfälligt flytta en frihetsberövad person för förhör ska vara möjligt, så länge inte syftet är att den frihetsberövade ska ställas inför domstol.
Förslagen omfattade också möjlighet för en svensk domstol att begära överföring av en person som avtjänar ett fängelsestraff som har dömts ut i Sverige i en annan stat, för en ny prövning av domen här. Även i detta fall måste den dömde dock samtycka.
Beslutet innebär också att Sverige inte godtar en bestämmelse om gränsöverskridande övervakning i konventionen. Regeringen menade att Sverige borde avstå från att anta bestämmelsen bland annat för att utländska tjänstemän som deltar i gränsöverskridande övervakning kan komma att utöva myndighetsutövning på svensk mark och att det därför finns skäl att vara restriktiv med den formen av samarbete.
Dessutom kan gränsöverskridande övervakning ske utan föregående samtycke från svenska myndigheter medan övriga samarbetsformer enligt tilläggsprotokollet bygger på att en överenskommelse träffas i varje enskilt fall.
Sverige har redan ett samarbete om gränsöverskridande övervakning med Schengenstater och Norge, och behovet av att utvidga samarbetet till ytterligare länder får enligt regeringen anses vara begränsat.
Foto: TT
