En pojke omhändertogs med stöd av LVU, samma dag som han föddes. Pojkens mamma avtjänade vid tidpunkten ett fängelsestraff för att ha misshandlat pojkens äldre syskon, och pappan hade tidigare inte tagit avstånd från ”aga som uppfostringsmetod”. Både förvaltningsrätt och kammarrätt anser att pojken nu ska beredas fortsatt vård.
En stadsdelsnämnd i Stockholms stad beslutade att omedelbart omhänderta en pojke – samma dag som han föddes.
Efter att förvaltningsrätten fastställt omhändertagandet ansökte nämnden om att pojken skulle beredas vård med stöd av LVU då man ansåg att det ”på grund av fysisk och psykisk misshandel och brister i omsorgen finns en påtaglig risk att pojkens hälsa och utveckling skadas”.
Pojkens föräldrar hävdade dock att så inte var fallet och yrkade att stadsdelsnämndens ansökan skulle avslås. Pojkens ställföreträdare medgav dock bifall till ansökan.
Hans fyra äldre syskon LVU-vårdades sedan tidigare
Förvaltningsrätten i Stockholm konstaterade inledningsvis att pojken hade varit i sina föräldrars vård under en ”mycket begränsad tid” och därför inte utsatts för någon fysisk eller psykisk misshandel av sina föräldrar.
Dock, konstaterade rätten, vårdas pojkens fyra äldre syskon med stöd av LVU sedan våren 2017 på grund av fysisk och psykisk misshandel och brister i omsorgen. Mamman avtjänade vid den aktuella tiden dessutom ett fängelsestraff avseende misshandel av två av de äldre syskonen.
Föräldrarna tog inte avstånd från aga
Förvaltningsrätten ansåg att pojkens föräldrar inte hade tagit avstånd från ”aga som uppfostringsmetod” – tvärtom hade pappan berättat att ”uppfostringsaga” var en självklar del av kulturen i deras hemland. Båda föräldrarna förnekade samtidigt att de hade använt våld mot sina barn.
Förvaltningsrätten ansåg därför, samt på grund av att mamman misshandlat pojkens syskon, att det fanns en ”påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skulle skadas på grund av fysisk misshandel” från i vart fall pojkens mamma.
Gällande psykisk misshandel konstaterade förvaltningsrätten att mamman vid ett flertal tillfällen hade placerats i skyddat boende för att undkomma pappan, bland annat när hon var gravid med pojken.
En överhängande risk att pojken skulle bevittna våld
Eftersom föräldrarna hade för avsikt att bo tillsammans efter att mamman avtjänat sitt fängelsestraff menade förvaltningsrätten att det fanns en överhängande risk för att pojken skulle komma att bevittna allvarligt våld mellan föräldrarna. Därför fanns enligt domstolen även på grund av psykisk misshandel en påtaglig risk för att pojkens hälsa och utveckling skulle skadas.
Nämnden hade även anfört brister i omsorgen som en grund för omhändertagande, bland annat eftersom mamman hade motsatt sig att läggas in på sjukhus under graviditeten – trots att läkare bedömde att det förelåg fara för barnets liv.
Förvaltningsrätten ansåg därför att det förelåg brister i omsorgen såväl avseende mamman som pappan, som enligt domstolen inte förmådde kompensera för mammans omsorgsbrister. Eftersom föräldrarna inte samtyckte till nämndens vårdplan biföll förvaltningsrätten nämndens ansökan.
Kammarrätten gör samma bedömning
Föräldrarna överklagade till Kammarrätten i Stockholm och menade att det inte förekom något våld i hemmet, att föräldrarna kunde samarbeta och att de dessutom samtyckte till insatser.
Kammarrätten gör dock samma bedömning som förvaltningsrätten avseende risken för att pojkens hälsa och utveckling skadas, och konstaterar att föräldrarnas samtycke inte omfattar nödvändig vård. Kammarrätten avslår därför överklagandena. (Blendow Lexnova)
