Historiskt sett är det inte mycket som är nytt i dagens upphovsrättsdebatt.
– Istället handlar debatten framförallt om omarbetningar av sådant som diskuterats tidigare. Med undantag för en faktor som kan skönjas i samband med 1960 års lag. Och detta är privatpersonens förmåga att kopiera ett skyddat verk, förklarar Martin Fredriksson.
– Det är först i och med den nya konsumentelektroniken under senare delen av 1900-talet- först fotokopiatorer och kassettband och senare datorer och fildelningssajter – som konsumenten blir ett potentiellt hot mot upphovsmännens intressen.
I sin avhandling, Skapandets rätt, har Fredriksson studerat hur upphovsmannens rätt och skapandets villkor förändrats i förhållande till den kulturella utvecklingen i Sverige. Marin Fredriksson har valt att studera diskussioner som förts av Riksdagen och dess utskott. Studien pågår fram till år 1960 men innehåller även en studie i korthet över de senaste årens rättsutveckling.
Privatpersoners förmåga att kopiera skyddade verk är fundamentalt ny i det sena 1900-talets upphovsrättsdiskussion och ställer dagens upphovsrätt mot ett problem som är – om inte allvarligare – så i varje fall olik de problem som tidigare uppstått och lösts under historiens gång.
Behovet av att jämka författarens anspråk mot någon form av allmänintresse började i Sverige diskuteras först under 1840-talet. Lagstiftaren hade tidigare tagit upphovsmannens rättigheter för givet och likställt dem med andra former av äganderätt. Genom 1877 års lag fick allmänhetens behov ett större utrymme, något som dels kan knytas till det borgerliga samhällsidealet och dels till förlagsbranschens önskan att tillvarata sina egna affärsintressen och motverka ett skydd för översatt litteratur.
– Vid den här tiden tjänade förlagsbranschen ganska bra på att kostnadsfritt översätta utländska verk och hävdade att en begränsning av denna ”översättningsfrihet” skulle hämma de svenska läsarnas tillgång på översatt litteratur, förklarar Martin Fredriksson.
Upphovsrättens utveckling har framförallt formats av motsättningen mellan upphovsmannens rätt och allmänhetens intressen. Men även av den internationella upphovsrättens utveckling och medieteknologins utveckling.
Medieformer inkluderas i lagstiftningen med viss fördröjning och när det diskuteras rör det sig oftast om praktiska och lagtekniska frågor. – I samband med 1960 års lagstiftning fanns en ansats att diskutera huruvida nya tekniker som fotokopiatorns och ljudbandet kan skapa ett framtida problem med piratkopiering – men detta utvecklades aldrig till någon diskussion utan förblev en ond aning hos några upphovsmannaorganisationer, säger Fredriksson.
Sett till senare tidens informationsdirektiv och dess implementering i Sverige menar Fredriksson att man tenderar att gå tillbaka till en föråldrad fixering vid produktion av kopior. Det var genom en anpassning till det nya medielandskapet med radio och TV som man i 1960 års lag skiftade viss fokus. Från att enbart ha talat om framställning av kopior talade man nu dessutom om offentliggörande av verk. Den gamla distinktionen mellan original och kopia blev således föråldrad.
– Trots att det inte faller inom ramen för avhandlingen tycker jag dock att 2001 års EU direktiv och 2005 års lag tenderar att gå tillbaka till en föråldrad dikotomi mellan original och kopia genom att fokusera på digitala kopieringsskydd och förbudet mot att kopiera från olagliga förlagor, avslutar Martin Fredriksson.
Text: Åsa Persson
asa.persson@dagensjuridik.se
